Smågodis

Grymt bra arbetsvecka avklarad och nu är det fredagskväll med smågodis och Barda. Jag brukar ligga däckad i migrän på fredagskvällarna men idag tror jag nog att jag ska klara av att titta på Idol till och med.

Salta sillar

Värken ändrar karaktär

Min värk håller på att ändra karaktär. Den första värken som drabbade mig hösten 2008 var otroligt intensiv och påminde närmast om förlossningssmärtor vilket var en av anledningarna till att jag fick diagnosen Hortons huvudvärk. Det var en fruktansvärd smärta som främst satt kring höger öga och för att stå ut med den intensiva smärtan så satt jag och vaggade fram och tillbaka, gick runt, runt, runt i rummet eller helt enkelt låg framåtlutad över soffan medan jag rabblade för mig själv "-Det går snart över, det går snart över, det går snart över" för att inte fullständigt tappa förståndet.

Värken ändrades sedan till att mer likna klassisk migrän med illamående och molande värk men som inte var lika intensiv som "Hortonattackerna" (eller vad det nu var). Jag insåg att det bästa var att ligga blick stilla i ett mörkt rum i absolut tystnad och försöka fokusera på andningen tills värken tillslut släppte. De här anfallen varade ganska länge, jag kunde bli liggande i timmar.

Nu händer det att jag får ett riktig migränanfall då och då men allt oftare kommer värken som en vass smärta kring ögat på bara några sekunder, helt utan förvarning. Om jag då tar en värktablett och sätter mig ner och blundar så kan det gå över på bara en kvart. Det är alltså korta intensiva stunder då jag faktiskt kan klara av att vända värken innan den går över i regelrätt migrän.

Utöver dessa olika anfall har jag en snudd på kronisk värk som är med mig till och från varje dag. Den variera i styrka och jag tror att det ofta handlar det om spänningshuvudvärk eller en mild migrän. Med solglasögon och ett lugnt tempo så klarar jag av mina dagar utan att det behöver leda till att värken intensifieras.

Idag fick jag veta att det är bra att värken ändrar karaktär för då kan den vara på väg bort! Det var precis vad jag behövde höra för visst tappar jag ibland tron på att det kommer att bli bättre. Det gäller att inte glömma bort att jag långsamt blir bättre och bättre och på sikt hoppas jag att jag ska vara helt fri från värk och smärta.

Rosor

Kul på jobbet

Idag var det riktigt kul att jobba! Hörde ni? KUL! Jag blev så upplivad av ett möte att jag fullkomligt studsade fram i korridorerna.

Det fick jag såklart sota för - pang! så slog värken till. Arrghh vad tröttsamt! Fast i ärlighetens namn så gjorde det inte så mycket, jag hade haft en kanondag fram tills dess och det gick dessutom över relativt snabbt så det är inte ens värt att skriva om.

Att det däremot var riktigt kul på jobbet i dag, det är värt att lägga på minnet.

Lite av ett skämt

Precis hemkommen från ett yogapass. Jag har avancerat från lättyoga med pensionerade damer på äldreboendet här i byn till ett kvällspass i Borås.

Det var en härlig stämning med tända ljus och lugn musik men så var det ju det här med själva övningarna. Jag är inte i mitt livs form (minst sagt) och har aldrig varit särskilt mjuk eller rörlig så att försöka få till Universalställningen var lite av ett skämt. Hur är det tänkt att jag ska få i knät på ena sidan av kroppen och skulderbladet på andra? Kan man operera bort ryggraden?

Bild från http://www.yoga.se/

Jag har allt jag behöver

Avslutar helgen med en helt fantastisk meditation hos Ingalill på Sjökullen. Min syster och jag är nu harmoniska, vi litar på vår intuition och står i kontakt med våra inre barn. ;-)

"Jag har allt jag behöver. Jag accepterar livet fullt ut och uppskattar detta ögonblick av fullständig harmoni."

Bild från http://www.kroppskonst.se/

Länsrätten upphäver Försäkringskassans beslut

"Länsrätten upphäver Försäkringskassans beslut och beviljar XX hel sjukpenning t.o.m. den 25 januari 2009 för det sjukfall som anmäldes den 14 november 2008."

Idag firar vi med Champagne

Det går ju jättebra det här, Sofia!

Det kändes tungt att åka till jobbet idag. Ingen värk förvisso men jag var trött och lite låg efter gårdagens bryt. När jag kom till min plats insåg jag att jag glömt datorn i bilen. Fan. Jag klarade mig igenom första mötet utan dator men min näsa rann konstant och jag började nysa. Skit också. Andra mötet var med Rehab-Bengt och jag berättade om gårdagskvällen, näsan som bara rann och beklagade mig i största allmänhet över hur dåligt jag mådde.

Rehab-Bengt bara tittade på mig och sa:
- Alltså problemet med er är att ni ser allting som sjukdom. Jag träffade en kille i morse som tyckte att han mådde sämre, han kände sig så trött, men vem gör inte det? Jag trodde inte att jag skulle ta mig ur sängen i morse men jag sjukskriver mig inte för det! röt Bengan och stirrade mig i ögonen.

- Man måste skilja på äpplen och päron. Att du reagerade som du gjorde igår är inte konstigt med tanke på den process du gått igenom med Försäkringskassan det senaste året. Att du är förkyld och trött är heller inget konstigt, det är den tiden på året och du har små barn.

-Javisst är det så, fick jag medge. Med skallen är det ju rätt bra den här veckan och på jobbet går det skapligt.

-Ja där ser du, det går ju jättebra det här, Sofia! utropade Bengt glatt och dunkade mig i ryggen.

Ja då så. Då är det väl så. Det går bra nu.

Glittermatch

Ytterligare en mardröm

Mardrömmar och ångestattack. Tryck över bröstet, hyperventilerar, gråter, skakar.
- Vad är det som inte känns bra? frågar min man försiktigt när jag har lugnat mig lite.
- Jag vet inte, hulkar jag. Vimmelmamman har kanske metastaser i lungorna, Arga snickaren är så arg, Lina och Christian har lagt ett bud på ett hus och folk bara döhöhöööööör i Grey's Anatomy...
- OK, svarar M och ser ut som ett frågetecken medan han stryker mig försiktigt över ryggen.

Men i dag när jag vaknade ur ytterligare en mardröm så kom jag på det.

Länsrätten. Idag.

Det känns som att hela mitt liv hänger på det här beslutet. Om de beslutar till Försäkringskassans fördel så betyder ju det att FK har gjort rätt, att deras kränkande behandling har varit rätt.

Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle tackla ett sådant beslut.

Påtvingad eftertanke

Den här perioden av påtvingad eftertanke har verkligen startat något hos mig. Jag känner att jag trots mina begränsningar lever livet fullt ut och är mer ärlig mot mig själv. Eftersom min kropp slagit fullständigt bakut och vägrar göra sådant som inte känns sant och riktigt så har jag inte något annat val än att försöka lyssna och förstå vad det är min kropp vill säga. Det finns inte en chans för mig att bita ihop och gaska upp mig när min skalle har bestämt sig för att protestera mot något som inte känns 100% rätt.

Jag har alltså fått göra en inre storstädning gällande både stora och små saker som t.ex.

Jag lyssnar på nyheter på P1 istället för musik på P3
Jag tar ställning i politiska diskussioner istället för att "förstå båda sidor" (vilket egentligen är ganska fegt och kan likställas med att inte orka bry sig)

• Jag blir upprörd över behandlingen av apatiska flyktingbarn och deras familjer
• Jag förfasas över Sverigedemokraternas utspel i veckan
• Jag följer intresserat Vigsel och äktenskapsfrågan som diskuteras vid dagens kyrkomöte

Hmm... Jag kanske skulle starta en politisk blogg istället?
Ja, ja, kanske en annan gång. Här kommer fortsättningen.

Jag tycker om att läsa men klarar inte längre av böcker som "Lyckans hjul" av Kajsa Ingmarsson (förlåt)
Jag sitter framför brasan och stickar istället för att ligga i TV-soffan
Jag tycker om att vara ute i naturen
Jag gillar att promenera
Jag älskar att gräva, bära och lyfta i trädgården
Jag har fått en verklig aha-upplevelse genom yoga och meditation
Jag kan inte leva utan musik
Jag lunchar med mina vänner istället för att jobba in lunchen
Jag får energi av tjejmiddagar
Jag njuter av vatten

Det kan tyckas vara självklara saker men eftersom krafterna inte räcker till mer än en bråkdel av det jag tidigare gjorde så är det viktigt att jag hela tiden påminner mig om mina prioriteringar. Om jag bränner min energi på sådant som bara känns OK så går jag miste om det som är absolut viktigast. Som att bygga Lego med Herman eller spela fotboll med Frans. Eller kyssa min man.

Grovarbetande bankman

Låg kvar i sängen med ett leende på läpparna

Jag tror att det har vänt nu. Jag har kunnat sova skapligt två nätter i rad och det gör verkligen stor skillnad både avseende värken och humöret. När jag vaknade till för första gången i natt kunde jag konstatera att klockan var fyra och att jag alltså sovit som en stock från tio på kvällen till fyra på morgonen. Jag blev så lycklig att jag låg kvar i sängen med ett leende på läpparna tills det var dags att gå upp några timmar senare.

Post nubila Phoebus

Drömmer mig tillbaka

Jag har fått veta att Länsrätten ska fatta sitt beslut om min sjukpenning nu på torsdag. Det blir en utmaning att inte grubbla över det i veckan.

Istället drömmer jag mig tillbaka till Villa Fridhem där jag och Martin fick lite egen tid i helgen.

Bild från www.villafridhem.se

Smörlåtar från forntiden

Så drar jag igång min sentimentala Spotifylista med smörlåtar från forntiden och så blir livet underbart lätt att leva. Håll till godo.

K-Ci & Jo Jo - All my life:
http://www.youtube.com/watch?v=GAtfzA4KbEY

Boyz II Men - End of the road:
http://www.youtube.com/watch?v=XZcG0NBMcDA

Man bor väl i hus för att kunna spela musik på hög volym?

Soleländet

Jag har tagit en promenad och blivit bjuden på lunch. Att hänga ut sig själv och sitt elände på bloggen har helt klart sina fördelar. *ler*

Det var skönt att komma ut i friska luften men tyvärr så var det svårt att njuta eftersom solen skar in i huvudet (trots mina asgrymma solglasögon). Tur att vi har en mörk källare som jag kan gömma mig i resten av dagen och förtränga det underbara vädret och soleländet.

Soleländet skar in i mitt huvud

Klokt och förnuftigt

Gårdagens vila gjorde gott. Idag känner jag mig lite bättre men har efter en stunds velande (är det viktigare att klara mina timmar på jobbet eller att må bra?) bestämt mig för att stanna hemma även idag. Ett klokt och förnuftigt beslut kanske men riktigt jobbigt att fatta.

Det ser ut att bli ännu en solig dag

Nu orkar jag inte mer

Arrgghh... jag känner mig inte bra idag. Värk i axel, nacke och upp i skallen, tryck över ögat, näsan och bihålorna, värk i käken (alltihop på höger sida) och så illamående. Så här har jag känt mig ett bra tag nu, det är som en mild form av migrän som aldrig riktigt släpper.

Jag har kört på och försökt ignorera det hela men nu orkar jag inte mer. Jag känner att ett anfall inte är långt borta så nu är det hög tid att bryta trenden. Nu trappar jag upp medicinerna, stänger ner dator och jobbtelefon, avbokar dagens möte och bäddar ner mig i sängen. Idag får det bli en vilodag.

Höstlöv

Bara att säga tack och hej

Idag fick jag ett migränanfall på jobbet. Fan.

Kunde jag ha undvikit det om jag inte glömt solglasögonen hemma? Om jag sagt nej till lunchen med en kollega? Tagit värktabletter i tid?

Den här gången eskalerade värken långsamt under dagen och det mest tydliga symptomet var att näsan aldrig slutade rinna (alltid höger sida). Under lunchen och efterföljande möte så satt jag och snöt mig mer eller mindre konstant och det var nog många som backade ett par steg av rädsla för svininfluensan när de såg mitt till synes förkylda nylle. Sedan kom illamåendet och då var det bara att säga tack och hej. Jag letade snabbt reda på ett vilorum och la mig ner med tröjan över huvudet för att stänga ute allt ljus, väntade på att värken skulle gå över och sedan tog tröttheten över och jag bara sov.

Vaknade efter någon timme av att jag frös som bara den (måste verkligen se till att det investeras i filtar till vilrummen) och när jag yrvaket satte mig upp i soffan kunde jag konstatera att attacken var över. I kroppen fanns bara en känsla av lugn, trötthet och frihet från smärta. Tack och lov.

Frihet från smärta

En god natts sömn och en bra dag

Så var arbetsveckan igång. Den här veckan känner jag mig starkare än jag gjort på länge och jag hoppas att jag ska kunna få åtminstone en dag utan att behöva ta några värktabletter. Igår trodde jag att jag skulle klara mig utan och jag kände mig så himla tuff på kvällen att jag även hoppade över min insomningstablett (som annars börjar bli ett stående inslag). Jag sov förvisso ett par timmar men det var en väldigt ytlig och orolig sömn. Vid midnatt fick jag gå upp och ta både en värktablett och en sömntablett och efter det fick jag några timmars sömn innan vår yngste son kom in till oss vid fyratiden. Sedan blev det inte mycket till sovning eftersom han inte precis ligger stilla (!) och klockan sex var det dags för en ny dag. Inte vad man kan kalla en helt optimal natt men ändå helt OK.

Jag känner väldigt stort samband mellan en god natts sömn och en bra dag. Det är oerhört viktigt för mig att få sova och det känns lite märkligt att jag har tappat den förmågan. Undrar egentligen när jag började sova dåligt? Kanske när jag blev gravid med vår äldste son för lite drygt sex år sedan?

Jag vill verkligen lära mig att sova gott igen, något som brukade vara så självklart. Det skulle med all säkerhet få mig att slippa värk och må bättre. Det tar emot att behöva ta en tablett för att kunna sova men det är så himla svårt att låta bli medicinerna när jag mår bättre av att ta dem. Kortsiktigt är det alltid en lättnad att ta sina piller men vad händer egentligen med kroppen på lång sikt?

Underbara höstfärger på träd och buskar

Lycka är att gräva

Lycka är att gräva

Standardiserat trevlighetsleende

Det är skillnad på att bränna av ett standardiserat trevlighetsleende jämfört med ett äkta leende som inte går att hålla tillbaka ens om man försöker.

Bakom mina solglasögon

Jag har sagt nej

Idag har jag varit modig. Jag har sagt nej till ett uppdrag på jobbet som av olika anledningar hade kunnat bli för tufft för mig. Som alltid när jag måste eller tvingas säga ifrån så känns det fruktansvärt jobbigt och jag blir rädd att göra någon besviken. Så även idag.

Men så bestämde jag mig för att ta tag i det hela och säga som det var, att jag hellre ville ha ett annat uppdrag som jag trodde skulle passa mig bättre.

Döm om min förvåning när jag möttes av idel hurrarop och glada miner. Det var inte ett dugg svårt och jag kände mig så stolt över att ha sagt nej till något som inte kändes riktigt bra i magen.

När man säger nej till något så säger man faktiskt ja till något annat, inte sällan sig själv.

En bra dag

Jag känner på mig att det kommer att bli en bra dag idag. Kolla in den här filmen så kommer du snart att känna likadant.

Tack till Happy för inspiration

Helt fri från antidepressiva

Idag kan jag fira att jag är helt fri från antidepressiva Tryptizol som jag har tagit för en bättre tolerans mot smärta. Nedtrappningen har gått fint, jag har inte märkt någonting. Visst funderar jag över om den överhuvudtaget har varit till någon hjälp sedan jag började ta den i slutet av januari men det spelar ingen roll nu. Det känns riktigt skönt att inte behöva stoppa i mig dessa tabletter varje kväll.

Den aktiva substansen Amitriptylin är sömngivande
och används för behandling av kronisk smärta

Samarbetssvårigheter med Försäkringskassan

Det är väl ingen nyhet att jag och Försäkringskassan har lite svårt att komma överens. För det mesta förtränger jag denna myndighet ur mitt medvetande och låtsas som om de inte har någon påverkan på mitt liv.

För oinvigda så kan jag berätta att FK konstant avslagit mina ansökningar om sjukpenning och att jag därmed gått sjukskriven både på hel- och deltid i snart ett år utan att få någon ersättning. Nu ska jag inte gå igång på detta delikata ämne men man kan väl konstatera att FK inte gör någon människa frisk utan tvärt om sjukare än vad de skulle behöva vara.

Hur som helst så var det dags för mig att anmäla VAB (Vård Av Barn) eftersom småkillarna varit förkylda och febriga om vart annat den senaste veckan och jag fick snällt logga in på Försäkringskassans hemsida för att anmäla mina dagar. Där har de förstås sänkt min SGI (Sjukpenninggrundande Inkomst) till 50% av den lön jag hade för ett år sedan. Eftersom jag fått ett litet lönelyft det här året (kors i taket) och jag har en 100-procentig tjänst som jag är sjukskriven från till 25% fick jag därför ändra mina inkomstuppgifter. Min SGI ska inte vara sänkt överhuvudtaget eftersom jag är sjukskriven och inte jobbar deltid som de verkar tro.

Nu ska det bli spännande att se hur de reagerar på detta. De får väl slå sina kloka huvuden ihop...

Låter kropp och själ vila

Nu får jag sota för att jag bitit ihop i veckan. Natten till fredag hade jag svårt att sova pga värk och jag fick gå upp och ta en värktablett (det var länge sedan jag sprang och nallade i medicinskåpet mitt i natten).

Natten till idag blev inte ett dugg bättre utan skallen drog igång som bara den efter att jag gått och lagt mig. Trots både insomningstabletter, värktabletter och lite annat smått och gott (Tryptizol, Imovane, Magnecyl, Burana, Nezeril och till sist Almogran) så höll migränen mig uppe i flera timmar innan jag kunde somna.

Så idag tar jag till mig budskapet och låter kropp och själ vila. Alla eventuella projekt har strukits från listan, M ägnar sig åt barnen och jag alternerar mellan att ligga i soffan och lyssna på regnet, sitta och sticka framför brasan och lösa korsord vid köksbordet.

Finfin brasa

Vi är förkylda

Vi är förkylda, genomförkylda, och det hela har pågått i över en vecka nu. Jag och M turas om att vara hemma med barnen och att jobba fast vi egentligen skulle bäddat ner oss allihop för länge sedan.

Som grädde på moset var det igår dags för mig att leverera det utbildningsmaterial som jag arbetat med sedan i somras och milt uttryckt kan man säga att jag fick sänka ambitionen en smula för att bli klar i tid. Igår jobbade jag på så länge jag orkade och sedan åkte jag hem och tog en migränattack. Helt i sin ordning, det här var en engångsföreteelse och nästa vecka har jag inte alls lika pressat på jobbet. Det är bara den här j*vla förkylningen som ska ge med sig.

Tack och lov att det är helg och att det är Idol på TV (men i väntan på det så ska jag nog spela alla smörlåtar jag kan hitta på Spotify och tycka riktigt synd om mig själv).

Bild från www.aftonbladet.se