Så var arbetsveckan igång. Den här veckan känner jag mig starkare än jag gjort på länge och jag hoppas att jag ska kunna få åtminstone en dag utan att behöva ta några värktabletter. Igår trodde jag att jag skulle klara mig utan och jag kände mig så himla tuff på kvällen att jag även hoppade över min insomningstablett (som annars börjar bli ett stående inslag). Jag sov förvisso ett par timmar men det var en väldigt ytlig och orolig sömn. Vid midnatt fick jag gå upp och ta både en värktablett och en sömntablett och efter det fick jag några timmars sömn innan vår yngste son kom in till oss vid fyratiden. Sedan blev det inte mycket till sovning eftersom han inte precis ligger stilla (!) och klockan sex var det dags för en ny dag. Inte vad man kan kalla en helt optimal natt men ändå helt OK.
Jag känner väldigt stort samband mellan en god natts sömn och en bra dag. Det är oerhört viktigt för mig att få sova och det känns lite märkligt att jag har tappat den förmågan. Undrar egentligen när jag började sova dåligt? Kanske när jag blev gravid med vår äldste son för lite drygt sex år sedan?
Jag vill verkligen lära mig att sova gott igen, något som brukade vara så självklart. Det skulle med all säkerhet få mig att slippa värk och må bättre. Det tar emot att behöva ta en tablett för att kunna sova men det är så himla svårt att låta bli medicinerna när jag mår bättre av att ta dem. Kortsiktigt är det alltid en lättnad att ta sina piller men vad händer egentligen med kroppen på lång sikt?
Underbara höstfärger på träd och buskar
Det vet man aldrig. Det är ju med läkemedel som med bilar - är man inte expert själv har man grymt dålig koll på vad de reparerar, hur och om det är bra eller ej. Men jag tror det är bättre att du nu tar piller och får sova än att inte ta dem. Småbarnsåren är tuffa hursomhelst o vi har ju en inbyggd "barnantenn" någonstans som gör att vi halvsover för det mesta. Skickar en kram med förhoppning om att du får sova i natt!
SvaraRaderaGod morgon Happy!
SvaraRaderaJo, tack, det blev faktiskt en bättre natt än igår. Barnen låg i sina sängar hela natten och jag sov riktigt bra fram till kanske fyra. Undrar vad som händer då? Det kanske är tidningsbudet jag väcks av?
Även om jag vill bli fri från "knarket" så är det kanske inte läge att trappa ner alltför snabbt just nu. Det är tillräckligt utmananade att bara försöka fungera någotsånär normalt.
Tack för din hälsning! KRAM