Kunskap är makt

Kunskap är makt. Nu satsar jag stenhårt på att informera mig om migrän, värk, mediciner osv. Jag har nu betalat årsavgift till både Svenska Migränförbundet, Cephalea Huvudvärkscentrum och Migränskolan så sorry Läkare utan gränser, ni får klara er utan min månadsbetalning ett tag. I alla fall tills Försäkrings- kassan tar sig samman och betalar ut min sjukpenning.

Har klarat av att lämna barnen på dagis

Bra morgon, ingen värk (tog en Ibumetin) och har klarat av att lämna barnen på dagis och handla mat. Låter kanske banalt men för mig var det en stor seger. Det gick fint. Jag klarade det utan att det resulterade i en attack. Om det håller i sig kanske det även blir en promenad idag. Ha!

Försäkringskassan - fortsättning följer...

Nu har jag pratat med Försäkringskassan men det finns inget jag kan göra just nu. Min läkare har skickat in ett kompletterande intyg och min arbetsgivare en rollbeskrivning för att ge min handläggare mer underlag för att kunna fatta rätt beslut. Även när det gäller detta så kan jag inget göra mer än att vänta.

Jag ser ingen ljusning

Nu börjar jag bli desperat! Jag orkar inte gå omkring så här längre. Det måste finnas något jag kan göra? Det går för långsamt! Akupunktur idag, psykoterapeut nästa vecka och en tid hos en ny allmänläkare här på vårdcentralen veckan därefter (min ordinarie läkare ska byta jobb). Vad f*n ska jag göra under tiden? Jag bara går omkring och vankar och har ont, försöker låta bli värktabletterna men står inte ut. Jag ser ingen ljusning.

Det är en sån kärringsjukdom!

Sådär ja, nu har jag fixat till bloggen lite och lagt till några länkar med information om migrän. Jag känner mig lite snuvad på den lite "tuffare" diagnosen Hortons huvudvärk och har svårt att förlika mig med att jag skulle ha migrän. Det är en sån kärringsjukdom! Förlåt alla fantastiska kvinnor som lider av detta men jag tror inte att jag är ensam om att ha sådana fördomar.

Egentligen är det bra att ha fått den här diagnosen istället för Hortons eftersom det ger mig bättre odds och möjlighet att själv påverka hur jag ska må. Just nu känns det inte så, jag tycker inte att jag har någon som helst kontroll över mina attacker men vem vet, jag kanske lär mig? Det svåra just nu är att hitta en väg framåt, det är inte lätt att vara positiv och ännu svårare är det att klämma fram en gnutta ork att ta tag i detta. Specialisten Mattias Linde avslutade vårt möte förra veckan med att säga "Nu ligger bollen hos dig" och de orden ekar i mitt huvud hela tiden. Hur sjutton ska det gå till?!?

Gjorde jag inte allting rätt?

Så vansinnigt irriterande att det hela tiden blir bakslag. Igår tyckte jag att jag hanterade dagen på ett bra sätt, jag tog det lugnt och klarade mig utan någon attack. Istället hade jag en mer hanterbar, men konstant värk. Det kändes som att det när som helst skulle bryta ut men jag lyckades hålla det i chack med en värktablett på morgonen och en vid lunch. Jag balanserade precis på gränsen till ett anfall men kunde stolt konstatera när jag gick och la mig att jag hade klarat dagen utan några större mängder värktabletter. Jag bestämde mig för att ta en insomningstablett för att sova riktigt gott och ha en ännu bättre dag efter en god natts sömn.

Så blev det inte riktigt. Jag sov förvisso länge men vaknade med en huvudvärk som jag inte kunde ignorera. Jag gick upp, tog en värktablett (numera är det Magnesyl Koffein som gäller) men insåg direkt att det inte skulle räcka till. Ögat hade börjat rinna och värken var inte att leka med. OK, anfall på gång, vad ska jag hitta på nu? Bestämde mig för at prova den tredje triptanen som jag fått utskriven och tog en Almogran. Satte mig i badrummet med en våt handduk för ansiktet, vaggade fram och tillbaka och väntade på att tabletten skulle börja värka. Det märktes direkt när den fick effekt, det började pirra i armar och ben och plötsligt insåg jag att det inte gjorde lika ont och jag kunde lite yr titta upp och dra en lättnadens suck att det var över.

Varför blev det så här? Gjorde jag inte allting rätt igår? Jag tycker mig se en koppling mellan att hålla igen på värktabletter och nya anfall men det kanske är inbillning? Ja, ja, det är fortsatt ett mysterium. Det är väl bara att slänga sig i soffan och köra på med fler avsnitt av Grey's Anatomy. ;-)

Fem avsnitt av Grey's Anatomy

Skaplig dag med en promenad, två värktabletter och fem avsnitt av Grey's Anatomy (säsong 2). Det ska väl göra susen!

Försäkringskassan får svidande kritik av JO

Den första dagen i mitt nya liv gick inget vidare. Vaknade med värk och illamående och kämpade fram till ett-tiden innan det gav med sig. Vansinnigt trött. Deppig. Orolig för pengar eftersom det inte går framåt med Försäkringskassan. Såg ni förresten på nyheterna att Försäkringskassan får svidande kritik av JO eftersom så många har fått vänta orimligt länge på sin sjukpenning? http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2377037.svd

I eftermiddags provade jag akupunktur. Det var OK men jag tyckte till och med att de små sticken var obehagliga. Jag tror att jag helt enkelt är så trött på smärta att jag inte orkar med ens ett myggbett. Dagens glada nyhet är att mamma och Lisa kommer hit till helgen för att hjälpa mig med barnen så att min stackars man kan åka iväg på en välförtjänt skidresa med sina kompisar.

Tack igen för alla hälsningar och inlägg här på bloggen och via mail. Jag har inte haft så mycket ork att sitta vid datorn de senaste dagarna men om tisdagen blir en bra dag så kanske det kan bli en stund då jag kan svara ordentligt. Jag borde kanske även ändra en del av länkarna här på bloggen nu när jag har fått en ändrad diagnos?...

I morgon börjar resan mot mitt nya liv

Helgen har varit OK. Jag har varit väldigt trött och haft ont i huvudet men inte som i fredags tack vare stora mängder värkmedicin. I morgon däremot så börjar resan mot mitt nya liv. *Ha ha* Hur många gånger har jag inte sagt det? På måndag börjar jag ett nytt liv. Skillnaden den här gången är att jag inte har något val så i morgon börjar det!

Jag börjar med förebyggande medicin nu ikväll (Tryptizol) som ska ge bättre sömn och höja smärttoleransen. I morgon ska jag prova akupunktur, vilket ska bli jättespännande. Dessutom ska jag ladda min nya mp3-spelare med musik och ljudböcker. Jag känner mig taggad! Nej förlåt, jag känner mig lugn och avslappnad...

Vilken fruktansvärd dag

Efter att ha pratat igenom vad som hände på läkarbesöket med min man igår kväll så kände jag mig rätt så positiv. Det går faktiskt att göra något åt min situation och det första blir att få ner mängden anfallsmedicin. OK, tänkte jag, säger han det så ska jag göra mitt bästa.

När huvudvärken satte igång framåt niotiden så var jag ståndaktig, nej, jag skulle minnsann inte ta några värktabletter om det absolut inte var nödvändigt. Jag lyckade somna trots ganska enveten huvudvärk. Vaknade någon gång under natten av att huvudet bultade men jag hade bestämt mig - inga värktabletter - och lyckades faktiskt somna om. Så kom morgonen, huvudvärken satt där den skulle men jag försöka låta bli. Klarade detta en timme ungefär men sedan var loppet kört, den f*bannade värken var för jobbig och jag tog en Burana (hade gärna gått på nässprayen men tänke att jag skulle klara mig på en värktablett). Det blev en överj*vlig timme och jag visste inte vart jag skulle göra av mig själv. Drog i håret, kröp på golvet, satt och vaggade... Ögat igenmurat och rinnande. Efter en timme var den värsta smärtan över och jag kunde sätta mig i soffan och ta det lugnt. Somnade till lite grann innan jag väcktes av ny smärta.

Det tilltog under förmiddagen och vid tolv (efter ett telefonsamtal) så var värken så intensiv igen att jag kräktes. Tog Zomig nasal och tillbringade närmsta timmen på toalettgolvet, gnuggandes pannan mot golvet. Fy f*n!

Så fort jag vågade ge mig iväg från toalettstolen så provade jag att lägga mig i soffan igen och dåsade möjligtvis till en stund innan det var dags igen. Vid det laget började jag känna mig desperat. Vad var det frågan om? Varför gick det inte över? Jag har bara haft ett par sådana stunder tidigare och det har varit när jag inte medicinerat eller inte medicinerat i tid. Så om detta är effekten av att inte ta värktabletter i tid så förstår jag inte hur jag ska komma vidare?

Ringde Martin, var väldigt ynklig, och han kom hem en stund innan han åkte och hämtade grabbarna på dagis. Skönt. Kvällen blev något bättre, jag satt och låg om vartannat, blundade, våt handduk mot ögat, smärta. När det kändes lite lugnare gick jag och la mig i sängen och kunde faktiskt sova en timme eller så. När jag vaknade var smärtan borta. Äntligen. Vilken pärs. Istället en enorm trötthet, skakig i kroppen, darrig, ledsen och matt.

Måste smälta detta

Idag träffade jag Mattias Linde, Specialistläkare i neurologi, på Cephalea Huvudvärkscentrum i Göteborg. Jag hade höga förväntningar på att han skulle peka på en väg framåt, vad jag ska göra härnäst för att bli fri från smärtan eller i alla fall kunna hantera den bättre.

Han började med att ställa en mängd olika frågor, dels om smärtan men även frågor kring min livssituation och sedan gjorde han en undersökning. Det han kom fram till var att jag inte har Hortons. Jag blev väldigt förvånad och började fundera över om det trots allt kunde vara en tumör. Som tur var avbröt han mina funderingar och förklarade att han drar slutsatsen att mina attacker - om jag inte medicinerar - är längre än tre timmar långa och då klassas det inte som Hortons utan migrän. Ensidig migrän utan aura. Så tror jag att han sa. Dessutom passar jag in perfekt i målgruppen (säger man verkligen målgrupp?) för migrän vilket inte är fallet när det gäller Hortons huvudvärk.

Dessutom tror han att jag lider av så kallad läkemedelsassocierad huvudvärk till följd av alltför frekvent användning av anfallsmedicin. Den diagnosen är jag inte ett dugg förvånad över, jag går inte en meter utan min arsenal av värkmedicin! Jag har vid flera tillfällen frågat min husläkare här på vårdcentralen om det finns någon risk med att äta så mycket värktabletter som jag gör men hon har försäkrat mig om att det inte är någon fara, att jag gör helt rätt. Hmm...

Slutklämmen var att man ska inte gå omkring och ha huvudvärk varje dag och man ska inte ta anfallsbehandling mer än 9 dagar per månad. Jag måste dra ner på medicineringen alltså. Hur sjutton ska det gå till? När värken drar igång så är det inte ett alternativ att låta bli.

Vägen framåt blir nya mediciner, avslappningsträning, stresshantering, fysisk träning, kognitiv beteendeterapi.

Måste smälta detta. Jag återkommer.

Precis just nu har jag en bra dag

Igår hade jag en bra dag. Precis just nu har jag en bra dag. Tänk om det vänder nu? Vilken kittlande tanke. Tänk om det är över? Det fullkomligt bubblar i kroppen och jag känner mig otroligt förväntansfull. Det kommer att ordna sig med Försäkringskassan. Jag kommer att få bättre smärtlindring. Jag kommer att kunna börja jobba igen. Det kommer att bli bra.

Så hej allihop, nu fortsätter bloggen som vanligt

Nu är jag hemma igen efter en lugn vecka i Hurghada, Egypten. Jag och min syster var i ungefär lika bedrövligt skick - jag med min skalle och hon med en rejäl förkylning, feber och allt vad det innebär - men trots det så hade vi en härlig vecka. Som jag hade lovat lämnade jag inte hotellområdet utan tillbringade dagarna på rummet, under ett parasoll på stranden, i någon av resturangerna eller barerna. Det blev en snorkeltur på fredagen men båtarna avgick från hotellområdet så det kvalificerar väl knappast som en utflykt?... Nej, någon äventyrsresa var det inte utan helt och hållet kravlöst och fantastiskt avkopplande. Tack snälla Lisa, du är bäst. Jag ska se om jag kan fixa "My heart will go on" på panflöjt som du gillade så mycket! :-D

Horton var med på resan förstås, precis som vanligt, varken mer eller mindre. Det positiva var att det inte gjorde något att jag fick ta några timmar på rummet om det behövdes. Jag kunde ta mina attacker utan att känna mig som en belastning, vilket ju ofta är fallet när jag är hemma. Jag kopplade av och sov gott på nätterna. (Det är förstås en sanning med modifikation, jag sov gott tills jag väcktes av värk, men när värken var över så kunde jag somna om och sova gott igen.) Jag hade heller inga problem med att somna på kvällen, så all stress och oro jag hade känt tidigare var som borta. Inga insomningstabletter alltså.

När jag kom hem var jag så dum att jag öppnade brevhögen som låg och väntade på mig och där fanns ett besked från Försäkringskassan där de talade om att mina sjukintyg inte tillräckligt styrker att jag varit sjuk och att de därmed överväger att inte betala ut någon sjukpenning. Den natten sov jag nästan ingenting. Snacka om att vara tillbaka i vardagen igen. Så hej allihop, nu fortsätter bloggen som vanligt.

"Hellre drogad än plågad"

Idag tänkte jag att jag skulle försöka klara mig utan värktabletter och avstod vid ett par tillfällen under dagen att ta en Ibumetin. Klockan 14.00 var det nära att jag trillade dit men jag ville verkligen klara mig utan. Jag hade några ärenden och hoppade in i bilen. Det blev en tuff timme och klockan 15.00 så kände jag att värken tilltog i styrka. Jag var var låg på socker och började dessutom bli åksjuk så jag stannade till på Shell och köpte en cappuccino, en muffins och en flaska vatten. Tog en Ibumetin men var tvungen att fortsätta eftersom jag hade en tid att passa på vårdcentralen (en sköterska skulle visa mig hur jag ska ta Imigransprutorna). Jag var inte i så god form under mitt besök på vårdcentralen men det blev lite bättre kring 16.00. Satt still och bara vilade en bra stund. Sedan brallade det i igen och den här gången var det ingen tvekan - herr H visade musklerna och jag fick ta Zomig Nasal och ge attacken en dryg halvtimme. Det var inte den värsta sorten utan kanske en 7:a på Kip-skalan.

"-HA, HA, HA" hånskrattar herr H. "-Där ser du vem det är som bestämmer!"

Jag kommer inte att avstå från värktabletter den närmsta veckan, det kan jag lova. Ingen avvänjning här inte. "Hellre drogad än plågad" som min kära syster så fint uttryckte det.

Jag avskyr att min trovärdighet ifrågasätts!

Den här dagen började fint. Ingen huvudvärk. Klockan tio hade jag en massagetid hos Anders "Skogen" Widerberg och det var välbehövligt kan jag lova. Jag var väldigt stel i höger axel, skuldra och nacke. Min förra massagetid den 29/12 fick jag ställa in eftersom jag fick en huvudvärksattack precis vid den tiden. Det är ju typiskt, jag har i princip inga tider att passa men ändå så kör det ihop sig precis när jag ska iväg! Hur som helst, eftersom jag inte fått massage på två dryga veckor så fanns det en hel del spända muskler att knåda. Jag ska definitivt fortsätta att gå dit regelbundet.

Jag kom hem, glad i hågen, och då ringde en man från Försäkringskassan. Mina sjukintyg t.o.m. den 24 december hade kommit in och även min Ansökan om Sjukpenning vid sjukdom under utlandsvistelse. Däremot så saknades det senaste sjukintyget (som jag fick hemskickat först i förrgår och lade på lådan idag) och då förklarade handläggaren så snällt att han inte kunde göra någon bedömning av mitt ärende, att försäkringskassans läkare skulle utvärdera mina intyg, att de var viktigt att sjukintyget var välgrundat, att man ska ju skicka in sjukintygen direkt, att jag kunde överklaga deras beslut om jag fick avslag bla bla bla. Fy sjutton vad maktlös jag kände mig! Jag tackade snällt för att han hade ringt och han sa att jag skulle få besked inom några veckor. Ha det bra. Hej hej.

Vågar man hoppas?

Jag mår rätt så bra. Jag är förvisso väldigt trött och har en mer eller mindre konstant "bakgrundshuvudvärk" plus några intensivare känningar ett par gånger om dagen men jag har inte haft en riktig attack på en vecka. Det är ju helt otroligt. Jag tror att det beror på att jag undviker värktabletter av Paracetamoltyp (Alvedon, Panodil, Paraflex), alkohol, choklad men framförallt smakförstärkare. En annan teori är att min Hortonperiod börjar gå mot sitt slut?... Tänk om det kunde vara så? Vågar man hoppas? I så fall har jag "bara" den här spänningshuvudvärken och lite utmattningssymptom kvar och det känns ju mer hanterbart. Inget som inte går att fixa.

Jag och min syster har bestämt oss för att resa bort en vecka för avkoppling och vila så på lördag sticker vi till sol och värme! Jag tar med en trave böcker och har för avsikt att stanna på hotellområdet hela veckan och bara förflytta mig mellan hotellrummet, poolen och restaurangen. Får väl se hur det blir med huvudet - håll tummarna!

Jag har fått en tid

Jag kan inte tro att det är sant! Jag har fått en tid hos Mattias Linde, specialistläkare i neurologi, på Cephalea Huvudvärkscentrum i Göteborg. När jag ringde dit i morse så var jag beredd på kamp men möttes av en supergullig läkarsekreterare som lovade att kolla om min remiss hade kommit in och sedan ringa tillbaka. Hon ringde för en stund sedan och gav mig en tid den 22:e och ursäktade sig för den långa väntetiden. Vad är väl två veckor när jag har gått med det här i över ett halvår? Jag är så otroligt lättad.

Svinkallt och stjärnklart och helt fantastiskt

Jag måste be om ursäkt för alla deprimerande och tråkiga inlägg jag skrivit på sistone. Jag kan meddela att jag har haft en dag nästan helt utan huvudvärk (den försvann efter ett par timmar i morse) och att jag nu på kvällen tog en lång promenad. Det var så himla skönt, svinkallt och stjärnklart och helt fantastiskt. För en millisekund började jag fundera över när huvudvärken skulle slå till igen men den tanken slog jag genast bort och valde att i stället njuta av stunden.

Jag har egentligen två spår att jobba med

12 minus och strålande sol, kan det bli bättre? Hmm, ja kanske en smula. Jag har väldigt svårt att acceptera saker och ting, är allmänt förvirrad när det gäller herr H och känner mig maktlös. Det är omöjligt att planera framåt eftersom jag inte vet hur jag kommer att må och det är jag inte van vid. Irriterande.

Jag har egentligen två spår att jobba med, dels att få bukt med Horton-attackerna men även den dagliga värken. När det gäller Hortonattackerna så har jag fått remiss till Cephalea Huvudvärkscentrum i Göteborg och jag ska försöka få komma dit så snart som möjligt. Jag ska hänga på luren när de har telefontid mellan klockan 08.00-09.45 nu på onsdag. Avseende "kringvärken" så vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Promenader, massage, avslappningsövningar, sömntabletter, mental träning...?

Utöver detta så har jag ju även den administrativa djunglen att ta mig igenom. Lönekontoret, Försäkringskassan, mitt försäkringsbolag... Jag får se det här som en studie av den svenska vården. Jag ska väl inte uttala mig riktigt ännu men snabbt går det ju inte i alla fall och billigt lär det inte heller bli. Jag samlar alla kvitton för läkarbesök, mediciner, massage men vågar inte summera dem, det skulle inte bli roligt. Om jag dessutom ska ha råd att besöka Huvudvärkscentrum så kommer det att svida i plånboken. Från den 1 mars kostar ett besök 1.771 kronor eftersom Göteborgs politiker drar in på just den typen av vård. Ja, vad ska man säga?

Ja, ja, nu ska jag lägga detta åt sidan lite och koncentrera mig på Frallans 2-årskalas. Det vore väl skandal om herr H skulle få förstöra det! Soliga vinterhälsningar från mig

Det snöar!

I dag är det en dålig dag. Jag somnade med huvudvärk igår kväll och vaknade med huvudvärk i morse. Eftersom det är två dagar sedan jag hade en ordentlig attack så börjar jag så smått förbereda mig för nästa. Snacka om att ta ut olyckor i förskott!

Dessutom är jag irriterad efter gårdagens läkarbesök, jag har inte riktigt förtroende för min läkare och är frustrerad över att det tar sån tid att få hjälp. Tänk om jag bara hade haft en fet sjukförsäkring så att jag hade kunnat få specialisthjälp direkt...

När det gäller min läkare så var det flera saker hon sa igår som fick mig att tvivla på hennes kompetens - när det gäller Hortons ska jag väl tillägga.

Det första var att hon rekommenderade mig att byta ut Ibumetin mot Alvedon för att få lite variation avseende värktabletterna. Enligt vad jag har hört så är Alvedon inte alls bra om man har Hortons utan det kan t.o.m. trigga ett anfall.

Det andra jag reagerade på var att hon vill att jag skaffar bettskena för att undvika att vakna med värk på nätterna. Hon verkar inte vara medveten om att de allra flesta med Hortons får sina attacker på nätterna och att det inte alls hänger ihop med om jag gnisslar tänder eller inte.

Det tredje var att hon började prata om antidepressiv medicin för att underlätta värken utan att ha en jättebra uppfattning om vilka preparat som går bra ihop med Hortons. Jag ska tillägga att hon försvann ut ur rummet en bra stund (för att rådfråga någon eller läsa på?) och när hon sedan kom tillbaka hade hon ändrat linje och sa att vi avvaktar med antidepressiv medicin tills vi fått en rekommendation från Huvudvärkscentrum i Göteborg och i stället föreslog hon sprutor för smärtlindring som jag vet används av många med Hortons.

Så hennes slutsats var ju egentligen precis vad jag kunde ha sagt till henne på fem sekunder - skicka mig till en expert och ge mig bättre smärtlindring!

Så var läkarbesöket avklarat

Äh, jag vet inte vad jag ska säga, min läkare vill gärna prata om utmattning, hur mitt liv har sett ut de sista åren, antidepressiv medicin mot smärtan, remiss till psykolog osv. Hon har tidigare skrivit ut insomningstabletter (som jag inte har hämtat ut) och jag sa att jag kände mig skeptisk till antidepressiv medicin. Det låter så hemskt.

Hennes kommentarer var ungefär så här:
- Du har inte accepterat att det här.
- Du är smärtfri 2-3 timmar per dag och då oroar du dig över vad du borde göra?
- Du måste ändra tidshorisont. Du kanske kan vara tillbaka igen nästa sommar, inte om två veckor.
- Ditt liv behöver inte vara så här för alltid men acceptera att det är så här ditt liv ser ut just nu.

Det positiva var att hon ville göra en förfrågan till Huvudvärkscentrum i Göteborg. Det blev jag väldigt glad för eftersom jag har hört att de ska ha riktigt bra specialister när det gäller Hortons. Dessutom skrev hon ut ett par Imigransprutor som jag kan ta istället för nässpray vid de värsta attackerna.

Ja, i princip kan man väl säga att jag vill ha hjälp med min förbannade värk (hit med knarket!) och hon vill att jag ska ändra livsstil och ta bättre hand om mig. Hon tror att stress har triggat detta men jag är inte lika säker. Ska jag vara ärlig så struntar jag blankt i vilket bara jag får hjälp att bli fri från eländet.

Ja, ja, hon skulle sjukskriva mig "en månad i taget" och höra av sig brevledes så nu är det väl inget jag kan göra för stunden antar jag. Prova de nya sprutorna så fort tillfälle ges (och det ser jag verkligen fram emot...) och lära mig leva i nuet. Så småningom blir jag kallad till både psykolog här på Vårdcentralen och neurolog på Huvudvärkscentrum i Göteborg.

Qui vivra, verra.

Gott Nytt År

Idag ska jag, förutom Paraflex, rödvin och choklad, låta bli att stoppa i mig smakförstärkare. Detta ska enligt Y vara en av de värsta Hortontriggarna. Smakförstärkare finns i nästan alla halv- och helfabrikat och heter egentligen Natriumglutamat och om jag har förstått det hela rätt så har den beteckningen E621.

Igår åt jag kalvkorv och paprikakalkon på frukostmackan och insåg sedan att det var smakförstärkare i båda dessa. Någon timme efter frukost började jag få ont i huvudet och dagens första attack kom klockan kvart i ett.

Eftersom det var Nyårsafton så skulle vi förstås frossa i diverse onyttigheter så chips och dipp åkte fram på eftermiddagen. Båda innehållande smakförstärkare. Efter att ha satt i mig rätt mycket chips och dipp så kom nästa attack någon timme senare. Vi hade planerat det så att jag skulle fixa för- och efterrätt medan Martin skulle stå för varmrätten men han fick förstås rycka in även när det gällde att få ordning på mina rätter eftersom jag satt i soffan och krisade med en handduk för ansiktet. Zomig nasal hjälper kanske en del men inte på långa vägar tillräckligt.

Hur som helst, jag var på fötter igen till middagen och vi hade jättetrevligt. Grabbarna var så snygga i skjortor och vi skålade mest hela tiden. "-Nu höjer vi våra glas!" gastade Herman var tredje minut. Det blev även raketer och en nyårspuss vid tolvslaget.

GOTT NYTT ÅR!