Jag har allt jag behöver

Avslutar helgen med en helt fantastisk meditation hos Ingalill på Sjökullen. Min syster och jag är nu harmoniska, vi litar på vår intuition och står i kontakt med våra inre barn. ;-)

"Jag har allt jag behöver. Jag accepterar livet fullt ut och uppskattar detta ögonblick av fullständig harmoni."

Bild från http://www.kroppskonst.se/

Länsrätten upphäver Försäkringskassans beslut

"Länsrätten upphäver Försäkringskassans beslut och beviljar XX hel sjukpenning t.o.m. den 25 januari 2009 för det sjukfall som anmäldes den 14 november 2008."

Idag firar vi med Champagne

Det går ju jättebra det här, Sofia!

Det kändes tungt att åka till jobbet idag. Ingen värk förvisso men jag var trött och lite låg efter gårdagens bryt. När jag kom till min plats insåg jag att jag glömt datorn i bilen. Fan. Jag klarade mig igenom första mötet utan dator men min näsa rann konstant och jag började nysa. Skit också. Andra mötet var med Rehab-Bengt och jag berättade om gårdagskvällen, näsan som bara rann och beklagade mig i största allmänhet över hur dåligt jag mådde.

Rehab-Bengt bara tittade på mig och sa:
- Alltså problemet med er är att ni ser allting som sjukdom. Jag träffade en kille i morse som tyckte att han mådde sämre, han kände sig så trött, men vem gör inte det? Jag trodde inte att jag skulle ta mig ur sängen i morse men jag sjukskriver mig inte för det! röt Bengan och stirrade mig i ögonen.

- Man måste skilja på äpplen och päron. Att du reagerade som du gjorde igår är inte konstigt med tanke på den process du gått igenom med Försäkringskassan det senaste året. Att du är förkyld och trött är heller inget konstigt, det är den tiden på året och du har små barn.

-Javisst är det så, fick jag medge. Med skallen är det ju rätt bra den här veckan och på jobbet går det skapligt.

-Ja där ser du, det går ju jättebra det här, Sofia! utropade Bengt glatt och dunkade mig i ryggen.

Ja då så. Då är det väl så. Det går bra nu.

Glittermatch

Ytterligare en mardröm

Mardrömmar och ångestattack. Tryck över bröstet, hyperventilerar, gråter, skakar.
- Vad är det som inte känns bra? frågar min man försiktigt när jag har lugnat mig lite.
- Jag vet inte, hulkar jag. Vimmelmamman har kanske metastaser i lungorna, Arga snickaren är så arg, Lina och Christian har lagt ett bud på ett hus och folk bara döhöhöööööör i Grey's Anatomy...
- OK, svarar M och ser ut som ett frågetecken medan han stryker mig försiktigt över ryggen.

Men i dag när jag vaknade ur ytterligare en mardröm så kom jag på det.

Länsrätten. Idag.

Det känns som att hela mitt liv hänger på det här beslutet. Om de beslutar till Försäkringskassans fördel så betyder ju det att FK har gjort rätt, att deras kränkande behandling har varit rätt.

Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle tackla ett sådant beslut.

Påtvingad eftertanke

Den här perioden av påtvingad eftertanke har verkligen startat något hos mig. Jag känner att jag trots mina begränsningar lever livet fullt ut och är mer ärlig mot mig själv. Eftersom min kropp slagit fullständigt bakut och vägrar göra sådant som inte känns sant och riktigt så har jag inte något annat val än att försöka lyssna och förstå vad det är min kropp vill säga. Det finns inte en chans för mig att bita ihop och gaska upp mig när min skalle har bestämt sig för att protestera mot något som inte känns 100% rätt.

Jag har alltså fått göra en inre storstädning gällande både stora och små saker som t.ex.

Jag lyssnar på nyheter på P1 istället för musik på P3
Jag tar ställning i politiska diskussioner istället för att "förstå båda sidor" (vilket egentligen är ganska fegt och kan likställas med att inte orka bry sig)

• Jag blir upprörd över behandlingen av apatiska flyktingbarn och deras familjer
• Jag förfasas över Sverigedemokraternas utspel i veckan
• Jag följer intresserat Vigsel och äktenskapsfrågan som diskuteras vid dagens kyrkomöte

Hmm... Jag kanske skulle starta en politisk blogg istället?
Ja, ja, kanske en annan gång. Här kommer fortsättningen.

Jag tycker om att läsa men klarar inte längre av böcker som "Lyckans hjul" av Kajsa Ingmarsson (förlåt)
Jag sitter framför brasan och stickar istället för att ligga i TV-soffan
Jag tycker om att vara ute i naturen
Jag gillar att promenera
Jag älskar att gräva, bära och lyfta i trädgården
Jag har fått en verklig aha-upplevelse genom yoga och meditation
Jag kan inte leva utan musik
Jag lunchar med mina vänner istället för att jobba in lunchen
Jag får energi av tjejmiddagar
Jag njuter av vatten

Det kan tyckas vara självklara saker men eftersom krafterna inte räcker till mer än en bråkdel av det jag tidigare gjorde så är det viktigt att jag hela tiden påminner mig om mina prioriteringar. Om jag bränner min energi på sådant som bara känns OK så går jag miste om det som är absolut viktigast. Som att bygga Lego med Herman eller spela fotboll med Frans. Eller kyssa min man.

Grovarbetande bankman

Låg kvar i sängen med ett leende på läpparna

Jag tror att det har vänt nu. Jag har kunnat sova skapligt två nätter i rad och det gör verkligen stor skillnad både avseende värken och humöret. När jag vaknade till för första gången i natt kunde jag konstatera att klockan var fyra och att jag alltså sovit som en stock från tio på kvällen till fyra på morgonen. Jag blev så lycklig att jag låg kvar i sängen med ett leende på läpparna tills det var dags att gå upp några timmar senare.

Post nubila Phoebus

Drömmer mig tillbaka

Jag har fått veta att Länsrätten ska fatta sitt beslut om min sjukpenning nu på torsdag. Det blir en utmaning att inte grubbla över det i veckan.

Istället drömmer jag mig tillbaka till Villa Fridhem där jag och Martin fick lite egen tid i helgen.

Bild från www.villafridhem.se