Lägga ner bloggen

Jag funderar på om jag ska lägga ner bloggen. Den enda gången jag har behov av att skriva är när jag mår dåligt och måste få ur mig allting. Nu känner jag mig tvärt om riktigt glad och full av tillförsikt. Jag är säker på att jag kommer att må allt bättre och bättre och att jag kommer att känna tacksamhet för den här perioden eftersom den har hjälpt mig att få upp ögonen för vad som är viktigt och vad som inte är det. OK, jag har en bit kvar men bara känslan av att det kommer att ordna sig räcker för att jag ska tappa lusten att skriva. Jag är inte arg, förtvivlad eller panikslagen, bara glad. Och det är ju fruktansvärt tråkigt att skriva om och dessutom passar inte den här bloggen för det ändamålet.

En liten sammanfattning:
Jag började få ont i huvudet för drygt ett år sedan.
Jag sökte hjälp på vårdcentralen och fick diagnosen Hortons huvudvärk för nio månader sedan.
Jag blev sjukskriven på heltid för sex månader sedan.
Jag startade bloggen för exakt fem månader sedan.
Jag fick diagnosen migrän för fyra månader sedan (och det var ungefär vid den tiden som det vände uppåt).
Jag fick diagnosen utmattningssyndrom för tre månader sedan.
Jag började jobba 25% för snart två månader sedan.

Nu är målet att må så pass bra att jag kan trappa ner på medicineringen och bli helt fri från tabletter och annat som jag proppar i mig. Jag vill inte vara sjukskriven utan tillräckligt frisk för att kunna sköta mitt jobb. Jag vill att min man ska slippa ta hela ansvaret för barnen och huset och att vi kan få lite balans i familjen. Framförallt vill jag vara fri från smärta så att jag har kraft att leva livet!

Kungakrona i papp

Så kom tisdagen (min vilodag) och jag var redo för en kraschlandning efter en fullspäckad vecka men det roliga var att jag kände mig helt OK när jag vaknade i morse, riktigt bra faktiskt.

Det var så härligt att fira Hermans femårsdag, han sken som en sol när vi sjöng "Ja må han leva" för honom och bar stolt en kungakrona i papp hela dagen på dagis. Tänk vad livet är skönt för en femåring! Jag kanske skulle be att få låna den där kronan innan jag sticker iväg till jobbet i morgon?

Legopiraterna slog allt annat i presentväg

5-årsfirande är viktiga grejer

Födelsedagsfrukost på sängen, födelsedagsfika, födelsedagsfest, bortbjudna på middag, födelsedagsfrukost, födelsedagsfika... Det är lite mycket nu kan man säga men det går riktigt bra. Visst är jag trött, egentligen helt slut, men ingen värk direkt och så vansinnigt glad över dessa bra dagar, glada ungar, superbra barnvakt och härliga vänner. Livet är på topp!

Men nu är det nog dags att jag knyter mig för i morgon är det nya kalastag - 5-årsfirande är viktiga grejer kan jag lova.

Grattis på födelsedagen maj löv

Världens bäste man och pappa in action (här som häst!)

Maj är maj

Jag har kommit ner från de rosa molnen och känner mig väldigt trött. Huvudvärken har gjort sig påmind men det är ingenting jämfört med hur det kan vara så det är helt OK, även om jag saknar mina fem helt värkfria dagar! Jag har pressat mig lite de senaste dagarna så det är väl i sin ordning att jag får känna av att jag lever.

Igår lyckades jag åka till jobbet framåt eftermiddagen (efter att ha sovit till klockan ett) och på kvällen var det dags för tjejmiddag. Jag har verkligen proppat mig full av "girl power" de här dagarna så även om jag är trött och sliten idag kan jag inte ångra att jag var med på middagen igår kväll. Jag är ofantligt glad att jag har så fina vänner som får mig att känna mig bra mitt i allt elände. Tack snälla ni!

Nu är det bara att ladda om inför kvällens sommarfest på dagis, i morgon fyller min kära make år och på lördag ska det firas ordentligt (det är han värd efter hans heroiska insats det senaste halvåret). På söndag åker vi till Göteborg så att H får träffa sin bästis som precis flyttat härifrån och på måndag fyller H fem år och det ska förstås firas med buller och bång.

Vem som helst förstår nog att den här planeringen inte kommer att hålla men samtidigt vet jag inte vad jag ska prioritera bort, allting känns så väldigt viktigt och roligt. Istället sänker jag ambitionsnivån, andas lugnt och hoppas att det går vägen, att jag klarar mig ända till tisdag - då kan jag krascha...

Rehab-Bengt skulle inte vara glad om han visste hur min planering såg ut, han skulle skälla ut mig efter noter men det struntar jag i. Maj är maj och jag ska nog klara det.

Eller?...

Grönt mästerverk

Mysigt men inte så praktiskt

Igår kväll hade jag svårt att somna, tankarna bara for runt i huvudet. Jag övervägde att ta en insomningstablett men bestämde mig för att försöka koppla av utan. Klockan ett eller två kom en yrvaken och kissnödig kille in till oss och jag hjälpte honom till badrummet. Eftersom klockan var rätt mycket och jag fortfarande inte somnat så tog jag en tablett för att i alla fall sova andra delen av natten. Men den yrvakne hjälten ville förstås sova i vår säng och då blev det väldigt trångt helt plötsligt... mysigt men inte så praktiskt. Jag orkade inte bråka om det så jag gick istället in och la mig i Hermans säng men det blev inte fullt så bra som jag hade tänkt mig, jag vände och vred på mig mest hela natten.

Och vad sjutton vill jag säga med det? Jo, dålig natt är lika med dålig dag så nu blir det att ta hand om skallen så att det inte brakar loss fullständigt. Jag ska försöka vila bort värken nu på förmiddagen och istället åka in till jobbet efter lunch. Håll tummarna för att det vänder.

Vårt fina lilla träd blommar nu

Kan man ha bättre vänner?

Igår gled jag runt som på rosa moln, jag kände mig så stark och glad. Arbetsdagen gick som på räls, för att inte tala om kvällen... och då menar jag inte vilken kväll som helst. Jag blev bjuden av två helt underbara vänner på spa och middag på Sankt Jörgen Park Spa. En vacker och stilfull miljö men framförallt ett perfekt sällskap. Det är egentligen ofattbart att vi kan prata och prata och prata om allt och inget, livet och döden och allt däremellan. Kan man ha bättre vänner?

Har du inte varit på Sankt Jörgen så rekommenderar jag ett besök; http://www.sanktjorgenpark.se/