Maj är maj

Jag har kommit ner från de rosa molnen och känner mig väldigt trött. Huvudvärken har gjort sig påmind men det är ingenting jämfört med hur det kan vara så det är helt OK, även om jag saknar mina fem helt värkfria dagar! Jag har pressat mig lite de senaste dagarna så det är väl i sin ordning att jag får känna av att jag lever.

Igår lyckades jag åka till jobbet framåt eftermiddagen (efter att ha sovit till klockan ett) och på kvällen var det dags för tjejmiddag. Jag har verkligen proppat mig full av "girl power" de här dagarna så även om jag är trött och sliten idag kan jag inte ångra att jag var med på middagen igår kväll. Jag är ofantligt glad att jag har så fina vänner som får mig att känna mig bra mitt i allt elände. Tack snälla ni!

Nu är det bara att ladda om inför kvällens sommarfest på dagis, i morgon fyller min kära make år och på lördag ska det firas ordentligt (det är han värd efter hans heroiska insats det senaste halvåret). På söndag åker vi till Göteborg så att H får träffa sin bästis som precis flyttat härifrån och på måndag fyller H fem år och det ska förstås firas med buller och bång.

Vem som helst förstår nog att den här planeringen inte kommer att hålla men samtidigt vet jag inte vad jag ska prioritera bort, allting känns så väldigt viktigt och roligt. Istället sänker jag ambitionsnivån, andas lugnt och hoppas att det går vägen, att jag klarar mig ända till tisdag - då kan jag krascha...

Rehab-Bengt skulle inte vara glad om han visste hur min planering såg ut, han skulle skälla ut mig efter noter men det struntar jag i. Maj är maj och jag ska nog klara det.

Eller?...

Grönt mästerverk