Hjälp oss att rädda mammorna!

Nu startar vi Bloggupproret för att stödja Röda Korsets kampanj "Rädda Mammorna."

Just nu pågår krig och väpnade konflikter på ett trettiotal olika platser i världen. Röda Korsets närvaro minskar risken för övergrepp. Rädda Mammorna-kampanjen inbringar pengar till arbetet för att skydda kvinnor och deras familjer.

Under maj månad pågår ett intensivt arbete på bloggar runt om i Sverige. Vi för upp kvinnors utsatta situation på agendan, vi startar och bedriver insamlingar på våra bloggar, vi försöker göra skillnad. Och vi är många!

Nu hoppas vi att du och din blogg vill vara med och visa att den svenska bloggosfären är en folkrörelse att räkna med. Att gå med i kampanjen och starta en egen insamling är enkelt. Genom att registrera dig och din blogg på kampanjsidan får du tillgång till en widget som du kan lägga upp på din blogg där du och dina besökare kan donera pengar till förmån för kvinnor som befinner sig i utsatta situationer. Det går också att följa insamlingen dag för dag, timme för timme, via din widget. Alla med en egen blogg eller sajt kan gåmed i blogguppropet.

Här hittar du kampanjsidan där du kan registrera dig: Klicka här

Kampanjen avslutas med en direktsänd insamlingskväll i TV4 på mors dagden 31 maj. Fram till dess hoppas vi att så många svenska bloggare som möjligt har gått med och skänkt pengar för att hjälpa kvinnor runt om i världen.

Låt oss visa att bloggvärlden är en kraft att räkna med!

Lugn och fin

Jag har haft tre fantastiska dagar utan värk och jag kan knappt tro att det är sant! Jag är så glad att det har gått bra men nu är jag livrädd för att det ska bli ett bakslag i veckan!!! Jag vill aldrig mer ha ont i huvudet, jag vill inte, vill inte, vill inte.

OK, djupt andetag, lugn och fin, det kommer att gå bra, ingen prestation nu, ta det lugnt, var bara ärlig mot dig själv, det spelar ingen roll hur det blir, det ordnar sig, allt ordnar sig.

Vilken dag!

Vilken dag! Inte en enda värktablett har jag ätit idag och då har jag ändå cyklat till byn, träffat min terapeut (som är rätt underhållande måste jag säga), åkt till jobbet, jobbat fokuserat i säkert en halvtimme, suttit på möte i två timmar, handlat mat, åkt hem, spelat dataspel med H och nu återstår bara en film sedan är saken biff. Vad säger ni va? Ha! Vem är coolast av dem alla?

Det regnar idag

Idag regnar det och det passar mig alldeles utmärkt. Jag var helt slut efter jobbet igår och sov hela eftermiddagen ända tills grabbarna kom hem vid halv sju. Då masade jag mig till TV-soffan där jag blev liggande tills det var dags att gå och lägga sig.

Att det regnar idag passar som sagt helt perfekt för jag har bestämt mig för att stanna i soffan hela dagen. Jag har sett Hairspray, Arn Tempelriddaren och nu så blir det Slumdog Millionaire. Jag skulle inte vilja säga att jag slappar utan att jag laddar inför morgondagen då jag både ska träffa min terapeut och jobba.

John Travolta som Edna Turnblad i filmen Hairspray

Moving On

Idag tog jag tåget till jobbet och då passade jag förstås på att lyssna på musik och när det var dags för Sarah Dawn Finer's Moving On så bara rann tårarna... Herregud, de andra i vagnen undrade väl vad jag var för en suspekt person men allvarligt talat, det måste vara världens bästa låt!

">

Föreläsning om glädje

Idag är det en mellandag utan jobb och istället tog jag cykeln ner till byn för att vara med på en föreläsning om glädje. Det var intressant och väckte en hel del tankar och idéer. Vet ni att ett barn skrattar 400 gånger om dagen medan en vuxen i snitt bara skrattar 15 gånger per dag?

En liten filmsnutt från november 2007

Arbetsdag och arbetsdag...

Jaha, så var veckans första arbetsdag avklarad. Arbetsdag och arbetsdag... jag var på jobbet i alla fall. Dagen började lite risigt och jag trodde nog inte att jag skulle ta mig till dit överhuvudtaget (med den misslyckade onsdagen färskt i minnet) men efter en värktablett, ett snack med käre maken och många lugna andetag så tog jag mig iväg.

Väl framme hade värken släppt och jag var inställd på att bara gå till kontoret en stund, socialisera med min kollega som sitter närmast och sedan träffa rehab-Bengt för vår veckovisa avstämning, inget mer. Med den målbilden i fokus gled jag in i kontorslandskapet, sval som en isdrottning (öh... sval som en bris?). Jag gjorde ingen som helst nytta men klarade ändå av att vara där mellan nio och två - och att ta mig hem ska jag väl tillägga. Tog dessutom en lång lunch med en f.d. kollega och god vän (puss till dig!) vilket kändes som helt rätt beslut.

Strax före två konstaterade jag att tiden var ute och att det var dags att åka hem. Väl hemma drog värken igång så det var bara att vila och försöka ta det lugnt. Som tur var fick jag hjälp av svärfar och A som hämtade barnen på dagis, fixade middag åt dem och skjutsade hem dem lagom till läggdags men trots det fick jag gå på lite starkare grejer (Almogran) för att klara av läggningen. Jag vet inte hur det senaste halvåret skulle ha sett ut utan all hjälp vi fått! Det är guld värt.

Om jag summerar dagen är jag på sätt och vis glad att det gick så pass bra (jag var ju trots allt på jobbet) men å andra sidan är jag chockad över hur svårt det ska vara för mig att klara av de enklaste saker. Ingenting är längre självklart. Hur kunde det bli så här? Men framförallt, hur länge ska det pågå?!? Det här är inte jag. Jag ser ju mig själv som stark, positiv, frisk och en person som älskar att jobba. Jag har ju för guds skull alltid jobbat. Det är ju det jag gör. Nej, jag har svårt att förlika mig med det här och ser det fortfarande som en dålig period som kommer att ta slut, frågan är bara när. Det är så ironiskt att jag slipper värken när jag har otroligt lågt ställda förväntningar och bara går omkring som en sengångare men så fort något blir roligt eller spännande så blir det för mycket för skallen och jag får backa. Om och om igen.

Ja, ja, det tar tid att lära gamla hundar att sitta. Uppenbarligen.

Tulpanerna har slagit ut, precis som naturen i övrigt som fullkomligt exploderat i veckan som gått