Många härliga år framöver

Idag firar Martin och jag sexårig bröllopsdag. När man tänker tillbaka på de här sex åren så har det hänt otroligt mycket. Vi har fått två fina killar, flyttat till en ny ort, gett oss i kast med ett näst intill omöjligt husprojekt, vi bar bytt jobb och tjänst flera gånger och så till sist toppade jag det hela med en rejäl svacka i form av huvudvärk och sjukskrivning med tillhörande kraschad ekonomi (till följd av Försäkringskassans envisa nej-sägande).

När vi förra året firade vår femåriga bröllopsdag åkte vi till södra Frankrike. Det var första gången vi åkte iväg från barnen i flera dagar men det gick förstås bra och vi hade underbara stunder tillsammans på Rivieran. Då konstaterade vi att om vi klarat av fem år som gifta så skulle vi nog klara fem till. Vi räknade med att de värsta småbarnsåren var över, att bygget började likna något och att det framöver skulle gå lättare och lättare men det vi inte visste då var att Herr H (först Herr Horton men sedan Herr Huvudvärk) skulle göra sitt yttersta för att testa oss.

Men "Ha, ha, ha!" vi skrattar herr H i ansiktet och fortsätter vår kärlekssaga. Nej, det ska nog mycket till om något eller någon ska kunna splittra oss. Så räkna med att det blir många härliga år framöver, maj löv, det gör jag.

Femårig bröllopsdag i Södra Frankrike

P.S. Oj, när jag läser inlägget så inser jag att jag låter väldigt arg. Jag hade ju istället kunna skriva ett tårdrypande inlägg om hur mycket Martin betyder för mig och vilket oerhört stöd han varit ända sedan start men i synnerhet under min sjukskrivning. Men hur uttrycker man något så stort i ord? Dessutom så är jag nog lite arg trots allt, varför ska det vara så svårt? Kan vi inte bara få sitta på en uteservering vid havet och dricka rödvin och titta varann i ögonen? Det är vi ju så himla bra på (när det väl blir av). D.S.

Dåligt närminne

Herregud vad jag är labil. Så fort jag mår bra och får en eller ett par värkfria dagar så tror jag på fullaste allvar att nu, nu äntligen är jag frisk! Sedan dröjer det inte länge innan jag faller ner i en grop och ligger däckad av huvudvärk och undrar, återigen på fullaste allvar, varför blir det aldrig blir bra?! Snacka om dåligt närminne.

Jag skulle bara...

Har suttit och jobbat hemifrån halva min "lediga" dag. Inte bra, jag vet, jag ska genast sluta. Jag skulle bara...

Jag ligger lite högt på mina arbetade timmar den här veckan så jag får kanske ta och vara hemma i morgon istället och samla krafter till fredag. Jag vill ju inte ta ut mig, eller ännu värre, råka ut för en utskällning av Rehab-Bengt!

Lite lättare

Så kom solen tillbaka och gjorde allting lite lättare. Det blev en sushilunch och tillhörande promenad tillsammans med en suverän kollega. En arbetsdag utan värk. Bra musik i mp3-spelaren.



Dessutom blommor med bud - till mig! Tusen tack vännen!!!

Nu är det bara att njuta av solnedgången och packa ihop sig för idag.

Sorgsen

Jag känner mig låg. Jag är lite sorgsen och har lätt till tårar. Under hela min sjukskrivning har jag aldrig varit ledsen utan den enda gången jag möjligtvis har gråtit har varit av smärta eller frustration, men nu...

Jag är helt enkelt nedstämd och det är jag inte van vid. Jag har ju för vana att stoppa undan alla jobbiga känslor, slå bort det som kan vara känsligt och tänka på något annat men nu känner jag inte för det. Jag ska försöka vara lite ledsen och prova hur det känns.

Fast jag vet inte, så här långt är det inget vidare.

.

Dramatiskt och höstlikt väder passar min sinnesstämning

Man bara dööööööör.....

Det bästa med att åka buss någon gång då och då är att sitta och lyssna på musik och idag var det James Morrison som fick håret på armarna att resa sig. Han har en helt fantastisk röst och man bara dööööööör.....

Please don't stop the rain by James Morrison

Guldkort till den svenska vårdapparaten

Idag när jag kom till vårdcentralen för att träffa min terapeut så sa sköterskan i kassan:
- Det blir 80 kronor tack.
- Va? Jag har ju frikort, sa jag.
Men det visade sig att det hade gått ut och det stämmer ju med tanke på att det igår var precis ett år sedan jag var på mitt första läkarbesök.

Det är lite surt förstås att jag har blivit av med mitt "guldkort" till den svenska vårdapparaten. Å andra sidan är det skönt att inte ha något, för ett frikort (jag visste inte ens vad det var för ett år sedan) är ju trots allt ett kvitto på att man inte mår bra. Nej, nu får det vara slut med läkarbesök och frikort för min del.

Högkostnadskort