De läker smärtan i naturen

Häromdagen så hade någon lagt en tidning i min brevlåda. Där kunde jag läsa en artikel om fyra kvinnor som gått en kurs hos Ingalill Tejder på Sjökullen och därigenom fått verktyg att hantera sin smärta.

Själv har jag varit hos Ingalill flera gånger för att meditera och jag håller förstås med en av kursdeltagarna om att "själen mår bra av att vara där".

Läs hela artikeln här: http://www.bt.se/nyheter/bollebygd/de-laker-smartan-i-naturen(1386288).gm

Trädgårdsdrömmarna blir mer konkreta

Glad Midsommar!

Vi ställde in våra ursprungliga midsommarplaner men fick en fin dag på närmare håll med andra halvan av släkten.

Glad Midsommar!

Du vill nog se det här

Idag när jag kollade mitt konto på Internetbanken så fanns där en ny summa pengar med noteringen "Dagersättning"...

...

...

...

Jag bara satt och stirrade på kontoutdraget en lång stund och bad sedan min man att komma och titta.
- Ja vänta, jag ska bara...
- Du vill nog se det här, sa jag medan ett leende sakta började spridas över mina läppar.

Nytt försök

Jag mår lite bättre nu. Förkylningen är på väg bort och jag känner mig inte lika låg så i morgon gör jag ett nytt försök att ta mig till jobbet.

Det fina vädret gör saker och ting lite lättare

Jag vill krypa ur min kropp

Mörka, mörka tankar... Tänk att det skulle bli en förkylning som till sist knäckte mig. Jag känner mig fullständigt misslyckad och är otroligt besviken över att återigen befinna mig däckad i soffan och inte ens kunna vara med mina barn utan tvingas gå och lägga mig innan dem. Värdelöst! Jag vet inte hur länge jag orkar ha det så här, när ska jag egentligen bli frisk? Jag vill krypa ur min kropp och hoppa in i en annan, starkare kropp. Tänk att få vara Anja Pärsson för en dag och ha så grymt starka benmuskler och bara köra järnet nerför backarna. Det vore nå't det, istället för att ligga här och ruttna bort medan livet utanför rullar på utan mig.

Stark kropp

Rutten fru

Förkyld, förkyld, förkyld! Jag har inget som helst tålamod med att vara sjuk. Idag skulle jag ha jobbat men jag inser att det nog bara skulle förvärra min förkylning och dessutom smitta ner alla mina kollegor, så jag stannar hemma. Hur sjutton tidrapporterar sjukdom där man redan är sjukskriven för något annat?

Nej, nu kan det väl ändå få räcka? Hur länge ska min stackars man orka med en så rutten fru?!

Någon att räkna med

Nu är det tio veckor sedan jag började jobba och idag kunde jag äntligen avsluta min första arbetsuppgift. Den har varit helt administrativ och jag har kunnat sitta för mig själv och klippa och klista i Word och Excel, ta fram rätt budgetsiffror och skapa snygga tabeller. Rätt så skönt egentligen.

De första veckorna var det en kamp bara att ta mig till jobbet och hem igen men de senaste fyra, fem veckorna har det gått riktigt skapligt. Min koncentrationsförmåga har definitivt blivit bättre och jag är inte längre så känslig för att vistas i stökiga miljöer eller delta i sociala sammanhang (som att äta lunch med mina kollegor).

Våren har ju dessutom innehållit många helgdagar så det har varit lite extra bonus för mig eftersom jag inte behövt jobba hela arbetsveckor. Jag har verkligen fått en mjukstart och det har gått ganska bra tycker jag. Visst har det funnits dagar då jag inte har klarat av mina timmar utan fått åka hem med en bultande skalle men på sistone har jag blivit rätt så bra på att vända värken. Jag bromsar i tid och backar så fort migränen drar igång. Många gånger räcker det med en halvtimmes paus och sedan kan jag återgå till det jag höll på med.

Nu känner jag mig starkare och är redo att ta mig an en mer krävande arbetsuppgift samtidigt som jag går upp till 50%. Ribban höjs hela tiden men det känns helt rätt, jag vill ge mitt yttersta och ärligt talat så tror jag att min arbetsgivare börjar tröttna på mig och min sjukskrivning. Nej, det kanske inte är sant men jag börjar tröttna på att hela tiden behöva särbehandlas på jobbet. Jag vill vara någon att räkna med.

Utsikten är fantastisk även när molnen tornar upp sig