Nu är det tio veckor sedan jag började jobba och idag kunde jag äntligen avsluta min första arbetsuppgift. Den har varit helt administrativ och jag har kunnat sitta för mig själv och klippa och klista i Word och Excel, ta fram rätt budgetsiffror och skapa snygga tabeller. Rätt så skönt egentligen.
De första veckorna var det en kamp bara att ta mig till jobbet och hem igen men de senaste fyra, fem veckorna har det gått riktigt skapligt. Min koncentrationsförmåga har definitivt blivit bättre och jag är inte längre så känslig för att vistas i stökiga miljöer eller delta i sociala sammanhang (som att äta lunch med mina kollegor).
Våren har ju dessutom innehållit många helgdagar så det har varit lite extra bonus för mig eftersom jag inte behövt jobba hela arbetsveckor. Jag har verkligen fått en mjukstart och det har gått ganska bra tycker jag. Visst har det funnits dagar då jag inte har klarat av mina timmar utan fått åka hem med en bultande skalle men på sistone har jag blivit rätt så bra på att vända värken. Jag bromsar i tid och backar så fort migränen drar igång. Många gånger räcker det med en halvtimmes paus och sedan kan jag återgå till det jag höll på med.
Nu känner jag mig starkare och är redo att ta mig an en mer krävande arbetsuppgift samtidigt som jag går upp till 50%. Ribban höjs hela tiden men det känns helt rätt, jag vill ge mitt yttersta och ärligt talat så tror jag att min arbetsgivare börjar tröttna på mig och min sjukskrivning. Nej, det kanske inte är sant men jag börjar tröttna på att hela tiden behöva särbehandlas på jobbet. Jag vill vara någon att räkna med.
De första veckorna var det en kamp bara att ta mig till jobbet och hem igen men de senaste fyra, fem veckorna har det gått riktigt skapligt. Min koncentrationsförmåga har definitivt blivit bättre och jag är inte längre så känslig för att vistas i stökiga miljöer eller delta i sociala sammanhang (som att äta lunch med mina kollegor).
Våren har ju dessutom innehållit många helgdagar så det har varit lite extra bonus för mig eftersom jag inte behövt jobba hela arbetsveckor. Jag har verkligen fått en mjukstart och det har gått ganska bra tycker jag. Visst har det funnits dagar då jag inte har klarat av mina timmar utan fått åka hem med en bultande skalle men på sistone har jag blivit rätt så bra på att vända värken. Jag bromsar i tid och backar så fort migränen drar igång. Många gånger räcker det med en halvtimmes paus och sedan kan jag återgå till det jag höll på med.
Nu känner jag mig starkare och är redo att ta mig an en mer krävande arbetsuppgift samtidigt som jag går upp till 50%. Ribban höjs hela tiden men det känns helt rätt, jag vill ge mitt yttersta och ärligt talat så tror jag att min arbetsgivare börjar tröttna på mig och min sjukskrivning. Nej, det kanske inte är sant men jag börjar tröttna på att hela tiden behöva särbehandlas på jobbet. Jag vill vara någon att räkna med.
Utsikten är fantastisk även när molnen tornar upp sig
Halloj där Fia! Jösses så jobbigt att gå runt o dras med en sjukdom hela tiden. Svårt för alla andra att begripa tror jag. Min syster har fibromyalgi, hon har smärtor i princip varenda dag o det är ju inte på bara ett ställe heller. Bor du i Vbg förresten? Min gamla hemstad *ler*. Har du haft migrän hela livet eller har det kommit på senare år?
SvaraRaderaKul att du kikar in ibland och skriver en kommentar i bloggen, det värmer :-) Kram!