TACK SNÄLLA!

Oj, vilken helg. Jag vet inte var jag ska börja så jag tar det väl från början. I lördags förmiddag skulle vi få besök av Cecilia med familj och det kändes förstås kul att jag mådde så pass bra att vi vågade oss på att träffa våra vänner en stund. Vi hade inte förberett oss ett dugg (annat än mentalt) så det kändes lite jobbigt att de hade både fika och blommor med sig när de kom och det enda vi bjöd på var vatten och thé. Ja, ja, det är ju som det är, vi får bjuda igen när allting ordat upp sig, tänkte jag. Då hade jag fortfarande inte kommit till det gigantiska kuvertet som jag fått och när jag öppnade det kunde jag inte tro mina ögon! Där stod det:

Vi tänker på dig Sofia! Gör något som får dig att må bättre!!! Många kramar från oss alla

Så alla dessa underskrifter och alla dessa 100-lappar!!! Vad ska man säga?! TACK SNÄLLA! Jag kunde väl inte tro att så många brydde sig så mycket eller ens visste att jag var dålig. Och till dig Cecilia, du är helt fantastisk, fullständigt galen och okonventionell. Det är väl bara du som drar igång en så'n här grej. Stort hjärta är vad du har. Tack ännu en gång.

Trevlig helg gänget!

Nej nu släpper vi detta hörni. Vi tar helg och glömmer våra sorger för ett par dagar. Kampen kan vänta till på måndag. Trevlig helg gänget!

Så här festligt var det för övrigt i onsdags när jag fyllde år!

Så. Nu lägger jag inga fler tårar, ilska, huvudvärk, oro, sömnlösa nätter och frustration över detta

Så här ligger det till. Försäkringskassan verkar enligt ett visst system med tydliga regler och riktlinjer. De tar inte hänsyn till människan bakom en ansökan utan går strikt på vad som står i sjukintyget. I mitt fall så har min läkare inte skrivit tillräckligt bra intyg, hon har inte känt till Försäkringskassans riktlinjer och därmed använd fel ord och formuleringar i sitt försök att beskriva mitt sjukdomstillstånd. Vad min läkare och andra inom vården säger och tycker har ingen som helst betydelse om de inte kan uttrycka det i skrift på det sätt som FK önskar. Min läkare har tex vid flera tillfällen bett om ett möte med FK just i syfte att få beskriva min situation men detta har de ignorerat. Jag har skickat in en rollbeskrivning men det har heller inte tagits med i bedömningen av "mitt ärende".

Så. Nu lägger jag inga fler tårar, ilska, huvudvärk, oro, sömnlösa nätter och frustration över detta. Jag tycker synd om de människor, förlåt handläggare, som tvingas jobba inom en verksamhet som helt har tappat greppet om vad en värdig människosyn är och som systematiskt kränker dem som redan befinner sig i en utsatt situation. Jag kommer i stället lugnt och sansat sätta mig in i exakt hur ett sjukintyg ska vara formulerat för att bli godkänt och sedan överklaga beslutet. Jag tror att det är dags för "min advokat" att hjälpa till nu. Han kan med all säkerhet hjälpa mig i den här djungeln och se till att min ansökan blir så korrekt som möjligt och även höja rösten en smula. Det verkar jag behöva just nu.

Se följande länk för mer info om det beslutsstöd Försäkringskassan använder sig av: http://www.socialstyrelsen.se/Amnesord/halso_sjuk/forsakringsmedicin/index.htm

Inga pengar från Försäkringskassan

Idag bestämde sig Försäkringskassan för att jag inte har rätt till ersättning. Hur f*n är det möjligt? Ska det verkligen få vara så här?

En bra titt på mina oplockade bryn

Igår slog jag rekord - jag tog bara en värktablett på hela dagen! När den hade börjat verka och jag vilat mig lite så blev det en rask promenad till byn och det kändes som en seger att jag kunde pinna på i så bra takt. Att överhuvudtaget komma ut på en promenad är bra och att dessutom hålla bra fart är lite av en sensation. Sedan var det dags för akupunktur och det gick också fint. Jag hade en nål mitt uppe på huvudet, en mellan ögonen och två stycken ovanför varje ögonbryn. Lite hemskt att min sjukgymnast fick en så bra titt på mina oplockade bryn! Eftersom jag har ont kring höger öga så har det inte varit aktuellt att plocka det ögonbrynet på ett tag och då känns det ju inte som en bra idé att plocka bara på vänster sida... Att ha två borstiga bryn måste väl ändå vara bättre än att ha ett av varje?

Det är dags att börja bli frisk

Måndag morgnar är alltid kaotiska när Martin och barnen ska iväg till jobb och dagis. Skrik triggar definitivt huvudvärk. Det skulle vara så lätt att falla tillbaka till min deppiga vardag men jag ska försöka vända trenden nu. Det är dags att börja bli frisk.

Helgen med mamma var helt suverän. Hon tog tag i saker och ting och det gick jättebra på alla sätt och vis. Jag fick såklart några omgångar huvudvärk men jag lyckades avstyra dem genom att vila och tänka positiva tankar plus några värktabletter (men inte så många). Jag hade inte alls dåligt samvete över att jag inte "gjorde något" och kunde hålla oron och därmed värken i schack. Det är väl konstigt det här med mammor, att det är så skönt att ha en.

För första gången har det varit väldigt tydligt att värken är kopplad till stress. Mina värsta triggers är mina barn vilket ju förstås är hemskt att inse men ack så sant. I går t.ex. när solen sken och allting kändes bra så bestämde vi oss för att ta en liten promenad runt kvarteret. Herman var inte lika övertygad och efter 100 meter och konstant gnäll slog värken till med kraft och det var bara att vända tillbaka. Det positiva med det är förstås att det innebär att jag själv kommer att kunna styra över värken. Det är det jag ska lära mig nu.

Vilken skön helg

Vilken skön helg! Mamma är här och vi plockar stenar, tvättar, fikar och leker med barnen. Härligt.