Rädda för Svinis

Jag har gått omkring som en lycklig liten solstråle mitt i ösregn och storm. Glad och tacksam för att migränen inte är så jobbig, att det är roligt på jobbet, att jag sovit två nätter utan insomningstabletter och att jag slipper ha på mig mina solglasögon var och varannan dag.

Men nu har även jag fått en dos av det eländiga i form av en förkylning. Jag har försökt ignorera den några dagar men i morse skickade mina kollegor hem mig från jobbet. Förstår inte varför, jag har varit på jobbet i sämre skick än så här. Vad är väl en täppt näsa, envisa (och högljudda) nysningar, lock för öronen, en hjärna som är som en degklump och snor som rinner och flyger omkring mig?

De är nog rädda för Svinis. Mesar.

Ruttet novemberväder

Cephalea stänger

Tråkiga nyheter för alla som behöver specialisthjälp:

"Med anledning av att dr Mattias Linde fått en överläkartjänst med forskningsinriktning på ett huvudvärkscentrum utomlands stänger Cephalea Huvudvärkscentrum 091231."

Vad hade jag tagit mig till om jag inte fått träffa Mattias Linde i februari 2009? Hur lång tid hade det tagit för mig att få rätt diagnos då? Vad ska alla migräniker och Hortonpatienter göra nu?

Det är ett skämt att den ordinarie vården ska ta hand om människor med komplicerad huvudvärksproblematik.

Bild från www.migransallskapet.se

Idag ska det firas

Idag ska det firas. Min fina lilla syster fyller 25 år och jag är inte längre sjukskriven. Hurra för oss!

Grattis syrran, du är bäst!

På bebisspaning

Förra helgen hälsade vi på Alvar, 5 veckor och den här helgen fick vi träffa Rut, 4 veckor och lill-kusinen Adam, 9 dagar. Välkomna alla nya små personer!

Såååååå mysigt...

Hur får man rätt mot Försäkringskassan?

Jag fick en fråga här på bloggen om hur man gör för att få rätt mot Försäkringskassan.

Jag tror att det första man måste göra är att fundera över om det är värt att ta striden eller inte. Det kostar otroligt mycket kraft och energi att ständigt vara i konflikt med FK och de ynka krafterna behöver man för att bli frisk.

En viktig sak i detta är att få tag på en läkare som är bra på att skriva sjukintyg. Det var först den fjärde läkaren i ordningen som verkligen tog sig tid att skriva ett bra underlag för min sjukskrivning. Hon lät mig fylla i diverse formulär som skulle visa på hur jag mådde eftersom det inte fanns några röntgenbilder, förhöjda värden eller annat som kunde visa hur det var ställt. Hon tog sig även tid att skriva ett långt, kompletterande brev utöver själva sjukintyget. Dessutom skrev min chef en detaljerad rollbeskrivning där det tydligt framgick vad jobbet krävde av mig i form av flexibilitet, stresstålighet osv. Dessutom hade jag ett välskrivet intyg från specialist Mattias Linde som intygade att jag var "fysiskt helt invalidiserad med behov av sängläge". Trots dessa starka sjukintyg så sa alltså Försäkringskassan nej och hävdade att det inte "gick att utläsa att ett aktivitetshindrande tillstånd förelåg".

Jag fick hjälp. När jag mådde som sämst och precis hade gett upp när det gäller FK så kom min svärfar förbi och sa:
- Ge mig alla papper så ska jag titta igenom det där.
Sedan dess har han hjälp mig med att skriva brev och överklaga för varje nej vi fått. Han har sett till att vi hela tiden gjort vad vi kunnat och inte missat i korrespondensen med FK. När vi hade fått det slutliga avslaget så överklagade han det hela i Länsrätten och nu verkar det som om vi slutligen kommer att få rätt. Det är enorm insats han har gjort och jag är oerhört tacksam för hans hjälp.

Man måste räkna med att det kommer att ta tid. I mitt fall har det gått ett helt år och jag vet fortfarande inte om jag kommer att få någon sjukpenning eller inte. Du behöver ha en plan för vad du ska göra om du aldrig får ett korvöre, vilket förstås är jättesvårt eftersom man inte vet hur lång tid det kommer ta att bli frisk.

Så mitt råd till dig är - ta hjälp! Både när det gäller att bli frisk men även för att orka driva kampen mot Försäkringskassan.

Lycka till och hoppas verkligen att du snart mår bättre. Kramar

Är det värt att ta striden eller inte?

Yoga tills jag blir 100

Nu blir det ingen mer yoga förrän vårterminen sätter igång igen efter årsskiftet. Hur ska jag överleva tills dess?

Jag har upptäckt att yoga är helt fantastiskt och jag kommer att yoga tills jag blir 100 år - minst.

Bette Calman

Att en vacker dag få en medalj

Jag funderar kring det här med att känna sig jäktad och stressad, på väg mot något diffust mål men utan att riktigt veta vart. Att försöka vara så duktig som möjligt med någon slags förhoppning om att en vacker dag få en medalj, ett pris, kanske en befordran eller ett tack. Att minsann få visa att man kunde.

Kunde vad då? Visa vad då? Pris av vem? Och varför? För att man kämpat och slitigt och varit duktig?!

Så går det sakta, sakta upp för en att det inte finns något pris. Att det inte ens är en tävling. Vad är det då man kämpat så för att uppnå? Det är faktiskt ingen som bryr sig om vad jag har för mig. Alla har fullt upp med att springa sina egna lopp och har inte tid att se hur fantastiskt duktig jag är.

Snopet kanske? Men oerhört befriande när man inser att det faktiskt inte spelar någon roll om man är duktig eller dålig, snygg eller ful, populär eller impopulär. Det betyder ju faktiskt att jag är fri att leva mitt liv på ett helt nytt sätt med oändligt många fler möjligheter än tidigare.

Underbara tanke.