Sätta igång

I morgon är det dags, då ska jag jobba min första dag på 133 dagar... Jag ser verkligen fram emot att få sätta igång och jag hoppas på mycket glädje och ingen värk. Jag har precis varit hos Ingalill och tankat energi som jag hoppas räcker ett tag framöver.

Även där hade Rehab-Bengt svar på tal

Sådär ja, ytterligare en bra dag till handlingarna. Det började lite skakigt med en huvudvärk som lurpassade och hotade att bryta ut men jag tog en värktablett och andades lugnt och djupt och försökte få ner pulsen och stressnivån i kroppen. I bilen på väg till jobbet visste jag inte åt vilket håll det skulle gå men efter en stunds vila på parkeringen utanför kontoret och ytterligare en kvart i vårsolen så kände jag mig helt ok.

Det blev en lunch med Anki - min teamleader och goda vän - och efter det var det dags för mötet med min chef och Rehab-Bengt. Den första delen gick åt till att prata om Försäkringskassans usla behandling men sedan kunde vi komma igång med själva Rehabiliteringsplanen som egentligen var ren formalia (ytterligare ett papper som FK vill se, om de nu någonsin börjar hantera mitt ärende). I och med detta så har i alla fall min arbetsgivare gjort vad som förväntas av dem och det känns förstås skönt för min chef att ha ryggen fri.

När planen var klar så deklarerade jag att "-Jag är redo att börja jobba eller i alla fall börja prova!" vilket förstås gjorde dem båda glada. Rehab-Bengt drog igång igen och berättade vad som kommer att hända nu: Jag börjar jobba måndag - onsdag - fredag (3 timmar och 20 min per dag) och ägnar mig åt att vila och sköta min rehabilitering i form av yoga, terapi, avslappning, akupunktur osv på tisdagar och torsdagar. Bengt kallar mig till ett möte en gång i veckan för att stämma av hur det går och han kallar även min läkare och min chef till regelbundna avstämningsmöten. "-Du ska inte behöva göra någonting annat än att koncentrera dig på jobbet." sa han till mig och det låter ju helt suveränt. Vilken service och vilken stöttning. Jag är mållös.

Sedan pratade vi om vilka arbetsuppgifter som skulle kunna bli aktuella och även där hade Rehab-Bengt svar på tal. "-Det får inte vara någon tidspress, du ska inte få en arbetsuppgift på måndagen som ska vara klar till fredagen." Vi kom överens om att jag ska ta tag i lite städuppgifter i våra system, sån't som behöver göras men som alltid har en förmåga att hamna längst ner på listan. Det passar mig perfekt! Jag är supernöjd med upplägget och längtar redan till måndag!!!

Lätta uppgifter utan deadline

Idag ska jag ta det lugnt. Efter två lyckade dagar med mycket aktiviteter så gäller det att varva ner och ladda batterierna så att jag kan fungera i morgon. Då ska jag nämligen till jobbet igen för att träffa min chef och rehabansvarig. Vi ska tillsammans ta fram en rehabiliteringsplan som jag hoppas kan dra igång nästa vecka. Jag vill så gärna komma igång nu.

Det jag funderar över är vilka arbetsuppgifter jag skulle kunna tänkas utföra till en början och jag vet inte riktigt hur jag ska resonera. 25% är ju detsamma som två timmar om dagen och det är väl naivt att tro att jag kommer att kunna utföra några stordåd på den lilla tiden. Dessutom måste det ju vara arbetsuppgifter som inte är alltför krävande eftersom min stresströskel fortfarande är väldigt låg. Det allra skönaste vore om någon bara kunde ge mig lagom stora uppgifter så att jag själv slapp vara så drivande och kreativ men vad sjutton skulle det kunna vara för något? Lätta uppgifter utan deadline existerar liksom inte... Men nu struntar jag i det och går ut en stund på balkongen och njuter av att våren är här!

Stolt över dagens styrkeprov

Jag klarade det! I förmiddags tog jag cykeln ner till stationen, tåget till Göteborg, åt lunch på Centralstationen, tog bussen till jobbet, sa hej till några kollegor och fick ett par kramar. Sedan loggade jag in, kollade några mail, loggade ut och tog bussen till Lundby där jag skulle på ett läkarbesök. Sedan blev det spårvagn till Centralstationen, buss till Bollebygd och cykel hem.

Det krävdes en hel del djupandning och mycket positivt tänkande men jag är otroligt glad och stolt över dagens styrkeprov! Nu ska jag varva ner och koppla av så att jag slipper sota för detta i natt eller i morgon...

Idag tänkte jag åka till jobbet

Idag tänkte jag åka till jobbet. Jag har en tid hos företagsläkaren klockan tre och om jag hinner så tänkte jag titta till mitt skrivbord och säga hej till mina arbetskamrater innan dess. Jag har inte varit där på fyra månader så det är ett stort steg att bara ta sig dit och hem igen. Jag ska åka kommunalt dessutom.

Jag känner mig stark idag. I fredags morse körde jag yoga och igår kväll meditation och det ger så mycket att få en stund att fokusera inåt och känna efter hur kroppen känns. För mig som alltid har gått omkring med alla sensorer riktade utåt, känslig för stämningar och snabb på att lyssna av andra människor så är det en helt ny upplevelse att kunna rikta fokus inåt och på så sätt samla kraft. Det är otroligt häftigt och jag kommer att fortsätta träna med mig själv på det viset, det är ett riktigt bra sätt att ladda batterierna. Så här i efterhand förstår jag inte hur jag har orkat köra på så länge utan att någonsin stanna upp och fylla på med ny energi.

Alla borde unna sig ett besök på Sjökullen: http://www.kroppskonst.se/

Lyckligt lottad

Jag har det så bra! Tänk vad jag är lyckligt lottad som kommer att bli frisk och har fina barn som leker och hoppar i leran här utanför. Livet är verkligen mycket hårdare mot många andra.

Finns det en regel som säger att arbetsrelaterad stress inte ersätts av FK?

Igår ringde Martin till min handläggare på FK för att reda ut några frågetecken och började med att ställa frågan:
-Anser ni att man kan arbeta när man har en migränattack?
Svaret var att nej det anser de inte men i intygen står det att de allvarliga attackerna sker 2-3 gånger i veckan och det är inte tillräckligt för att 25% sjukskrivning ska vara befogad.
-Men 2-3 gånger i veckan gäller ju under vila, om Sofia försöker jobba så triggar det en attack.
I så fall är det arbetsrelaterad stress och det är något mellan Sofia och hennes arbetsgivare, löd svaret.

Är det verkligen så? Finns det en regel som säger att arbetsrelaterad stress inte ersätts av FK? I mitt fall så är det inte hela sanningen eftersom all typ av aktivitet (stress) triggar attacker men det vore intressant att veta.

Precis som tidigare undrar jag vad som är fel. Har jag otur som har råkat ut för fel handläggare och fel medicinsk rådgivare på Försäkringskassan? Skriver mina läkare dåliga sjukintyg? Har jag fel sjukdom eller är det tänkt att det ska vara så här? Är detta vad politikerna vill eller har det bara blivit fel någonstans? Är det så att man inte längre ska få sjukpenning när man är sjuk utan förväntas ha en egen buffert för att klara av en period utan inkomst? I så fall, varför betalar vi skatt? Någon som kan förklara för mig?