Natten blev inget vidare, precis när vi skulle gå och lägga oss vaknade Frans med feber och var ledsen. Eftersom sömnlösa nätter brukar resultera i en attack dagen därpå började jag förstås oroa mig över hur detta skulle sluta. Efter att ha varit uppe med Frans ett par gånger så somnade jag framåt två och sov hyffsat fram till halv sex. Martin gick upp med barnen och jag låg kvar i sängen och drog mig ända fram till nio. Lyxigt!
Sedan dess har jag en obehaglig känsla, ungefär som bihåleinflammation, det trycker över högra kinden, ögonbrynet och pannan. Kanske en tvåa på Kip-skalan, så det är inget jag tar hänsyn till men jag är förstås tveksam till om det kommer att hålla sig på den här nivån under dagen. Ska försöka att inte ta ut några olyckor i förskott men det är svårt. Ska nog ta mig en kopp kaffe och se vad det kan ge. Beroende av värktabletter?....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar