Det går bra. Förvånansvärt bra. Julen alltså. Jag gör inte ett smack, bara sitter och äter julgodis medan familjen tar hand om barnen, maten, hunden, granen, julklapparna... Det är jättehärligt och jag hoppas att jag kan hålla herr H i schack några dagar till.
Det känns bra att läsa era kommentarer! Tack snälla!
Julens höjdpunkter så här långt: Hermans lycka över sitt lasersvärd, tomten som pulsade i snön och pressade fram ett hest
"-God Jul" innan han haltade vidare, att träffa gammelmormor Linnéa, förvirrade herdar på julspelet i Tuna kyrka, julskinka, att Martin går upp med Frans varje morgon och så att bara vara med familjen förstås.
Boktips: "Levande begravd" av Peter James
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej gumman,
SvaraRaderaJag har suttit en stund och läst din blogg och tittat igenom hemsidorna om Hortons och Herregud Soffi, vilket helvete du har! Jag förstår att hela ditt och familjens liv kretsar kring sjukdomen och dess konsekvenser nu. Och vad kan jag säga? Bara att du är fantastisk och att du måste fösöka kämpa på. Och förhoppningsvis kommer du snart in i en period då attackerna minskar och livet blir något lättare. Jag tänker på dig och hoppas att vi snart får möjlighet att träffas och prata.
Många kramar till dig och familjen
/Viktoria
Tack Vickan, dina ord värmer. Usch, jag vill inte att du ska tro att precis allting kretsar kring detta... men på sätt och vis gör det faktiskt det. För min del i alla fall. Grabbarnas liv rullar på som vanligt förutom att Martin får dra ett tungt lass, jag är inte till någon vidare hjälp just nu. Det är skönt att ha den här bloggen och kunna skriva av mig, på så sätt behöver inte Martin lyssna på detta elände precis hela tiden, stackarn.
SvaraRaderaJag hoppas också att vi kan ses snart, du och tjejerna betyder massor. KRAMAR!