Jag vaknade med ett ryck klockan 23.17. Shit vilken huvudvärk! Jag for upp ur sängen och tog en dos nässpray (Zomig Nasal) och så började kampen. Jag vet inte hur jag ska beskriva värken, det är en intensiv, ganska skarp smärta i hela höger sida av ansiktet och huvudet. Det var omöjligt att ligga ner, jag växlade mellan att sitta framåtlutad med handen för ansiktet och att gå runt i vardagsrummet och dra mig i håret. Självklart hjälper inget av detta men det går liksom inte att låta bli. Jag försökte tänka "-Det går snart över, det går snart över, det går snart över" för att inte gripas av panik. Ibland lyckas man inte hålla ångesten i schack utan önskar bara att någon kunde klubba ner en så att man fick slippa smärtan.
Så tröttheten, jag var så otroligt trött att jag bara ville lägga mig ner och sova, men det gick bara inte att lägga sig ner. Började snegla på klockan...närmare midnatt...hur lång tid kan det tänkas vara kvar?
Närmare ett så orkade jag inte vara vaken längre, gick ner och lade mig (så jag antar att värken hade mattats av något) och somnade efter en stund. Vaknade utan värk. Vilken lycka!
Japp, det var det. Då kör vi på en dag till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fy f-n... på nåt sätt så känner jag igen mig i smärtan... även om det för min del handlar om vänster ben istället. En gång frågade en ortoped mig hur det verkligen känns. Jag frågade honom ifall han haft tandvärk nån gång. Jodå, det hade han ju haft och det var ingen lek... när jag förklarade att min värk var som tandvärk - fast i hela benet förstod han oxå varför jag svimmade flera gånger om dagen.
SvaraRaderaJag lider så med dig och hoppas att du och Horton hittar en gyllene medelväg att leva tillsammans.
Stor kram från fru Möllerstrandh
Ja gud ja, jag vet ju att du har kämpat med din värk i många år nu. När det till och med är så att du svimmar ger ju det en aning om vilken nivå av smärta vi talar om - även för en oinvigd. Själv får jag associationer till förlossningarna, när man inte kan göra annat än att gå in i sig själv och bara ta sig an smärtan, man kan inte prata, titta, röra sig... utan bara vänta på att det ska gå över. En förlossning är dock 1000 gånger bättre äm en Hortonattack eftersom man får en belöning när det är över!
SvaraRaderaKram till dig och grabbarna