Det är någonting som är allvarligt fel med systemet

Idag fick jag brev från Försäkringskassan... Jag behöver väl inte säga mer men hur skulle jag kunna låta bli? Här kommer några valda delar ur brevet:

"Den nya medicinska informationen har granskats av vår försäkringsmedicinsk rådgivare den 23 mars 2009 och bedömdes inte tillföra någon ny medicinsk information som ändrade tidigare bedömning.//Anledningen till att Försäkringskassan överväger att inte betala ut sjukpenning är att de medicinska underlagen som du lämnat in inte styrker att din arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom med minst en fjärdedel. Du bedöms kunna klara av ditt arbete som systemägare/IT ansvarig.//Angivna besvär, symptom och fynd bedöms inte vara av den digniteten att det föreligger ett aktivitetshindrande tillstånd, vare sig av somatisk eller psykisk art."

Ja, vad gör man? Idag har jag faktiskt bara skrattat åt eländet. Det är någonting som är allvarligt fel med systemet. Om tre läkare bedömer att jag ska vara helt sjukskriven och Försäkringskassan bedömer att jag ska jobba heltid, vad är det egentligen som gäller då? Ska verkligen jag som är sjuk behöva styra upp det här? Kan inte läkarna och Försäkringskassan sätta sig ner och prata om saken och komma överens om en lösning? Vad är det som är fel och vem är ansvarig?

Som tur är känner jag mig bättre och kommer troligtvis att börja jobba på 25% ganska så snart. Jag ska träffa både företagsläkaren, rehabansvarig och min chef under nästa vecka för att få till en rehabplan, vilket känns helt rätt. Jag är på gång nu! Men om jag inte hade varit det, vad hade hänt då? Hur många fler är det som har hamnat i kläm? Personer som inte har samma sociala skyddsnät som jag har, dvs en fantastisk familj, underbara vänner och en schysst arbetsgivare!!!

Snacka om stolt mamma!

Jag är hemma igen efter några dagar i Branäs. Det gick fantastiskt bra och jag klarade mig på vanliga värktabletter dagtid (men tog för säkerhets skull sömntabletter nattetid). Det blev en hel del skidåkning men bäst av allt var att Herman gick i skidskola och lärde sig åka knapplift, svänga och bromsa. Snacka om stolt mamma!

Så kom den äntligen; en bra dag

Så kom den äntligen; en bra dag. Tog en värktablett vid lunch men annars har jag klarat mig utan värkstillande och ändå kunnat fungera som en normal människa. Skönt. Det bådar gott inför veckan.

Jag vill leva mitt helt vanliga Svenssonliv

Jag tror att det värsta är att ingen egentligen vet vad det är för fel på mig. Först var det Hortons huvudvärk, sedan migrän och nu ska jag föreställa deprimerad... Jag känner mig inte deprimerad, då vill man väl dö?!? Jag vill inte dö, jag vill bli frisk! Jag vill leva mitt helt vanliga Svenssonliv - är det för mycket begärt?

Idag träffade jag ytterligare en ny läkare på Vårdcentralen i Bollebygd och hon tog en massa prover. Det är faktiskt första gången som någon tar prover på mig, det är väl lite märkligt egentligen? Hon tyckte inte att jag skulle hålla igen med värktabletterna utan tvärt om vara lite mer "liberal" så att jag känner mig lite bättre, vilket är precis tvärt om vad neuro specialisten sa till mig i januari. Jag vet inte vad jag ska tro. Vet varken ut eller in. Hon skrev även en remiss till en ögonläkare och till Neurologen i Borås för att få en "second opinion" gällande migränen (eller vad det nu är). Fortsättning följer...

Grumlig hjärna

De här dagarna är inte bra, inte jättedåliga, men molande värk och grumlig hjärna. Ingenting funkar.

Att leva med smärta

Kolla in länken: http://www.youtube.com/watch?v=D2IgLohnFJs

Jag fick i alla fall med mig det nya sjukintyget hem

Jag vet inte om jag ska kalla det bakslag men något åt det hållet. De senaste dagarna har jag haft ganska mycket värk och jag har tagit rätt mycket smärtstillande. Nu gäller det att varva ner, avboka aktiviteter och försöka få ner både användningen av mediciner och själva värken. Det blir så här när jag har saker som jag vill klara av som t.ex. gårdagens läkarbesök.

Jag kände redan på morgonen att det inte var en bra dag och när det var dags att ge sig iväg så eskalerade värken och jag tog en Zomig nasal för att hejda attacken. Det gick inget vidare och jag blev sämre och sämre i bilen på väg in till stan. Till sist var jag så illamående att jag var tvungen att stanna och kräkas. Mysigt. Jag tog en liten paus men fortsatte sedan min vansinnesfärd till jobbet. Jag stapplade mig in till Alviva där jag kunde lägga mig på en brits. Det var ingen snygg syn men vi lyckades ändå göra det vi skulle, vilket var att få till ett bra sjukintyg. Egentligen var min medverkan ganska överflödig eftersom jag ändå inte kunde tänka där jag låg med armen för ansiktet men jag fick i alla fall med mig det nya sjukintyget hem och idag åker det vidare till Östersund och Försäkringskassans inläsningscentral. Dessutom skickar jag med ett Läkarutlåtande om hälsotillstånd (LUOH) från Mattias Linde, Cephalea Huvudvärkscentrum, en riktig "superspecialist" enligt min företagsläkare. Efter det så känns det som att vi inte kan göra mycket mer än att vänta på Försäkringskassans beslut och hålla tummarna för att det går vägen den här gången.