Det går inget vidare just nu

Det går inget vidare just nu. I måndags fick jag migrän på jobbet och lyckades inte riktigt få till mina timmar. Tisdagen var det sängläge hela dagen och idag har det inte varit mycket bättre. Jag tog bilen till jobbet i morse, träffade företagsläkaren (som sjukskrev mig på 75% en månad till) och sedan var migränen i full gång så det var bara att packa ihop och bege sig hemåt. Det var lättare sagt än gjort för jag var inte i skick att köra, så jag blev liggandes i bilen en timme innan jag vågade ge mig av. Jag kom en bit på väg men sedan var jag tvungen att stanna igen. Det blev två timmar på en parkering jag vet inte var innan jag kunde ta mig hem och gå och lägga mig. Nej, det går inget vidare just nu.

Vitsippor i mängder

Tillit

Funderar kring ordet tillit. Vad betyder det egentligen? I en artikel skriven av Markus Eriksson så förklarar han tillit som en "tro på att det goda kommer tillbaks”. Han menar också att om vi är rädda ökar vanligen vårt behov av kontroll. Att ha kontroll och makt över det som sker, kanske över andra. Har man stor tillit kan man minska på sitt behov av kontroll.

För mig är tillit en tro på det goda, en känsla av att det kommer att ordna sig hur det än blir. Eller som Ingalill sa; att det blir som det är tänkt.

Laddad för en dag i trädgården

Förra helgen blev jag dålig och var så irriterad över att jag inte kunde hitta balansen. Den här veckan har jag varit bättre på att ta det lugnt och jag har verkligen försökt spara på krafterna men trots det så hade jag en migrän som låg och lurade hela lördagen. För att hålla värken i schack så vilade jag ett par gånger under dagen, strök alla aktiviteter från planeringen, knaprade värktabletter och tog på mig solbrillorna... och idag söndag så känner jag mig riktigt bra! Ingen värk och jag är laddad för en dag i trädgården. Det känns helt underbart.

Sjukskrivningsupproret

Igår fick jag besked från Försäkringskassan. De gör återigen bedömningen att de läkarintyg jag lämnat in inte visar att min förmåga att arbeta som systemägare är begränsad. Återigen ett stort nej alltså.

Har ni hört talas om sjukskrivningsupproret? Det är bevisligen fler än jag som är missnöjda med hur de blir behandlade när de är sjuka och på lördag går flera demonstrationer av stapeln. För den som är upprörd kan jag tipsa om att gå till Brunnsparken nu på lördag den 25/4 klockan 13.00 och skrika ut sin frustration. Gud vad skönt det skulle vara att gå dit med ett stort plakat och gasta! Om Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson kommer förbi kan Foto: Hanna Teleman ...jag ju klippa till henne med plakatet.

Är du irriterad men inte har möjlighet att demonstrera så skriv under namninsamlingen för humanare handläggning av de sjukskrivna och mera professionella utredningar och bedömningar: http://www.namnlista.se/234 Det är i skrivandets stund över 61.000 personer som redan har gjort det!

I måndags debatterades sjukskrivningsupproret i P1 och de talade bland annat om svårigheten att förstå på vilken grund en ansökan blir beviljad eller avslås och att det handlar om bristande rättssäkerhet när man inte kan förutse vad beslutet ska bli. Hur definieras t.ex. arbetsoförmåga? Just nu pågår en statlig utredning kring begreppen sjukdom och arbetsförmåga men det lär dröja innan de kommer fram till något... För att lyssna på inslaget klicka här: http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=2774301

Jobbar på min buffert

Jag lyckades hålla mig rätt så lugn idag och klarade av mina timmar på jobbet. Jag hade en liten svacka efter ungefär en timme vid datorn men då gick jag in och satte mig i vilorummet och andades en kvart och då släppte värken och jag kunde fortsätta med min arbetsuppgift. Det var riktigt tråkigt att behöva gå hem när tiden "var ute" men jag försökte tänka på att jag inte skulle göra åt precis all energi utan spara lite krafter. Det funkar inte att hela tiden ligga på gränsen för vad jag klarar av, då finns inga marginaler när något inte blir som jag tänkt mig. Så jag jobbar på min buffert. Fyller på min energibank.

Balans, balans, balans - hur svårt kan det egentligen vara?

Balans, balans, balans - hur svårt kan det egentligen vara? Det är ju precis likadant för alla andra med det undantaget att min kropp reagerar så kraftigt när det blir lite "för mycket". Det kan vara för många tankar på en gång, för mycket inbokat i kalendern, för lite sömn, för mycket "måsten", "borden" eller "jag ska bara".

I fredags kände jag att det hade varit för mycket i veckan som gått men då var det redan för sent. Kroppen hade redan bestämt sig för att slå bakut, för att få mig att lyssna på vad den egentligen försöker säga. Natten till lördag blev jobbig och det slutade med att jag gick på först Almogran och sedan Zomig när värken inte gav med sig. Det var på dagen tre veckor sedan jag sist tog migränmedicin och jag var så arg på att det skulle behövas. VILL INTE HA ONT! Jag är så trött på det!

Ingen jättebra uppladdning inför lördagen men jag körde på ändå, tog bilen till Borås för att handla och sedan var det plattläggning i trädgården. Vem som helst kan ju räkna ut hur det skulle sluta... Det blev Zomig igen och den här gången var det en riktigt elak attack, jag trodde huvudet skulle sprängas i bitar. Som grädde på moset började Frans kräkas tidigt söndag morgon och kräksjuka var ju inte precis vad jag längtade efter. Usch ja, jag ska inte gå in på detaljer men kräks är äckligt. Stackars Frallan mådde inget vidare. Först då förstod jag att jag var tvungen att sakna ner, inse att jag faktiskt är sjuk, att jag inte kan köra igång som vanligt bara för att jag börjat jobba på 25%. Jag pratade med Martin om det och vi kom överens om att backa tillbaka bandet och ta bort aktiviteter - igen.

Söndagen höll jag mig lugn (förutom alla rusningar till badrummet) och på kvällen kände jag mig riktigt bra och jag hade även tänkt ut en strategi inför måndagens vända till jobbet. Det gäller att planera och förbereda, det får inte bli några överraskningar.

Nu sitter jag här måndag kväll och är riktigt nöjd med den här dagen, det gick bra på jobbet och eftermiddagen med grabbarna var härlig (fast inte för Frans som var fortsatt dålig) men jag är irriterad på att jag har så svårt att behålla lugnet och balansen istället för att rusa iväg och göra av med den gnutta energi jag lyckas samla ihop då och då. Grrrr...

Väntar med spänning på att tulpanerna ska slå ut

Du är det du är!

Att det ska vara så svårt att inte se allting som en prestation, där aktivitet är något positivt och inaktivitet är detsamma som någonting dåligt. Idag blev det ännu en promenad och en stunds avslappning med Sofia (kommunens hälsocoach) och jag försökte uttrycka min frustration:
- Innan jag blev sjuk så jobbade jag järnet och var igång till 100% och sedan kom en period när jag inte gjorde någonting utan bara låg ner och hade ont. Nu ska jag försöka vara någonstans däremellan och då vet jag inte hur jag ska vara.
Varpå Sofia svarar:
- Du ska inte vara någonting, du är det du är!

.

I trädgården händer det massor just nu,
vår pyttelilla häck växer så det knakar.