Det är mycket möjligt att jag håller på att bli galen, men att fortsätta leva som jag hittills gjort känns inte som ett alternativ. Men hur tar man steget? Vad är det som saknas? Eller rättare sagt, vad ska bort?
Jag kan inte åka fem mil fram och tillbaka varje dag för att tillbringa åtta timmar om dagen i ett asfalterat industriområde. Jag kan inte ha ett arbete vars syfte och mening inte talar till mig.
Jag vill tillbringa mer tid med dem jag älskar och mer tid i trädgården och nära naturen. Jag vill cykla mera. Och jag vill ha den där kaninen som jag längtat efter så länge. Fånigt? Ren galenskap? Mig kvittar det vilket men vilken lättnad att äntligen nått denna insikt.
Tack till Madeleine Hessérus som skrivit den fantastiska boken "Till ISOLA". Varning! Bör ej läsas av den som trivs alldeles utmärkt med sitt hektiska storstadsliv och vill förbli ovetandes...
Puss på er!
Vackra Vättern
Ingen galenskap. Få din dröm att bli verklighet! Låter alldeles underbart. Tankar tänkta ofta tenderar att bli verklighet! Tänk på din natur och hur du ska kunna komma ifrån industriområdet!
SvaraRaderaKRAM PI
Tack. Jag ska verkligen försöka att behålla drömmen och påminna mig ofta så kanske en dag det kan bli verklighet. Kittlande tanke. KRAM
SvaraRadera