Jag kan bara inte ta det här på allvar längre

Så fort det går att komma tillbaka till vardagen och värken. Första natten hemma sov jag jättedåligt och det fick jag förstås sota för igår. Dagen började skapligt, värken höll sig precis på rätt sida gränsen och jag tog en promenad till byn för att få akupunktur. Värken tilltog men jag tänkte att den kanske skulle ge med sig medan jag vilade (med nålar i skallen, ansiktet och händerna) men det gjorde den dessvärre inte. Jag insåg att en attack var på gång och jag gick in på en toalett på vårdcentralen och tog en Burana. Kroppen började kännas konstig, benen bar mig inte, huvudet bultade och illamåendet var på gång. Vart skulle jag ta vägen? Tittade in på ett fik men det var på tok för mycket ljud så jag vände i dörren, det skulle inte räcka att bara sätta sig ner en stund, jag måste få ligga ner. Gick in på MVC där det var lugnt och tyst och frågade en barnmorska om jag fick sätta mig där. Hon var jättegullig och kom med en handduk som jag kunde ha för ansiktet och visade in mig på ett rum där jag fick lägga mig. Vad skulle jag göra utan alla fantastiska människor som tar hand om mig när det händer? Hur gör andra med migrän när de får ett anfall? Jag låg väl på rummet en timme innan Martin kom och hämtade mig och skjutsade hem mig. Det blev några jobbiga timmar med värk, ångest och kräkningar innan värken släppte framåt 22-tiden. Då proppade jag mig full med Tryptizol och Imovane för att sova gott.

Natten blev bra, jag sov gott ända tills barnen vaknade vid sextiden men när de kommit iväg till dagis så somnade jag om och sov ända till nio. Smärtfri men trött. Undrar hur det går för Försäkringskassan, tänkte jag och ringde för att försäkra mig om att de fått vårt brev om överklagan och det nya sjukintyget. Jodå, sjukintyget hade de fått och ett brev var skickat till mig igår där det står att "det går inte att läsa ut att sjukdomen gör att du inte kan arbeta". Personen jag pratade med trodde nog inte att jag var riktigt klok eftersom jag brast ut i skratt när hon meddelade det. Jag kan bara inte ta det här på allvar längre, jag ger upp. Hur det går med vårt brev ang omprövning av det tidigare beslutet kunde hon inte se någonting om, det handläggs av en annan avdelning...

Gråt och värk. Fast med den ljusglimten att jag inte tagit smärtstillande idag. Ännu.