Stolt över dagens styrkeprov

Jag klarade det! I förmiddags tog jag cykeln ner till stationen, tåget till Göteborg, åt lunch på Centralstationen, tog bussen till jobbet, sa hej till några kollegor och fick ett par kramar. Sedan loggade jag in, kollade några mail, loggade ut och tog bussen till Lundby där jag skulle på ett läkarbesök. Sedan blev det spårvagn till Centralstationen, buss till Bollebygd och cykel hem.

Det krävdes en hel del djupandning och mycket positivt tänkande men jag är otroligt glad och stolt över dagens styrkeprov! Nu ska jag varva ner och koppla av så att jag slipper sota för detta i natt eller i morgon...

Idag tänkte jag åka till jobbet

Idag tänkte jag åka till jobbet. Jag har en tid hos företagsläkaren klockan tre och om jag hinner så tänkte jag titta till mitt skrivbord och säga hej till mina arbetskamrater innan dess. Jag har inte varit där på fyra månader så det är ett stort steg att bara ta sig dit och hem igen. Jag ska åka kommunalt dessutom.

Jag känner mig stark idag. I fredags morse körde jag yoga och igår kväll meditation och det ger så mycket att få en stund att fokusera inåt och känna efter hur kroppen känns. För mig som alltid har gått omkring med alla sensorer riktade utåt, känslig för stämningar och snabb på att lyssna av andra människor så är det en helt ny upplevelse att kunna rikta fokus inåt och på så sätt samla kraft. Det är otroligt häftigt och jag kommer att fortsätta träna med mig själv på det viset, det är ett riktigt bra sätt att ladda batterierna. Så här i efterhand förstår jag inte hur jag har orkat köra på så länge utan att någonsin stanna upp och fylla på med ny energi.

Alla borde unna sig ett besök på Sjökullen: http://www.kroppskonst.se/

Lyckligt lottad

Jag har det så bra! Tänk vad jag är lyckligt lottad som kommer att bli frisk och har fina barn som leker och hoppar i leran här utanför. Livet är verkligen mycket hårdare mot många andra.

Finns det en regel som säger att arbetsrelaterad stress inte ersätts av FK?

Igår ringde Martin till min handläggare på FK för att reda ut några frågetecken och började med att ställa frågan:
-Anser ni att man kan arbeta när man har en migränattack?
Svaret var att nej det anser de inte men i intygen står det att de allvarliga attackerna sker 2-3 gånger i veckan och det är inte tillräckligt för att 25% sjukskrivning ska vara befogad.
-Men 2-3 gånger i veckan gäller ju under vila, om Sofia försöker jobba så triggar det en attack.
I så fall är det arbetsrelaterad stress och det är något mellan Sofia och hennes arbetsgivare, löd svaret.

Är det verkligen så? Finns det en regel som säger att arbetsrelaterad stress inte ersätts av FK? I mitt fall så är det inte hela sanningen eftersom all typ av aktivitet (stress) triggar attacker men det vore intressant att veta.

Precis som tidigare undrar jag vad som är fel. Har jag otur som har råkat ut för fel handläggare och fel medicinsk rådgivare på Försäkringskassan? Skriver mina läkare dåliga sjukintyg? Har jag fel sjukdom eller är det tänkt att det ska vara så här? Är detta vad politikerna vill eller har det bara blivit fel någonstans? Är det så att man inte längre ska få sjukpenning när man är sjuk utan förväntas ha en egen buffert för att klara av en period utan inkomst? I så fall, varför betalar vi skatt? Någon som kan förklara för mig?

Det är någonting som är allvarligt fel med systemet

Idag fick jag brev från Försäkringskassan... Jag behöver väl inte säga mer men hur skulle jag kunna låta bli? Här kommer några valda delar ur brevet:

"Den nya medicinska informationen har granskats av vår försäkringsmedicinsk rådgivare den 23 mars 2009 och bedömdes inte tillföra någon ny medicinsk information som ändrade tidigare bedömning.//Anledningen till att Försäkringskassan överväger att inte betala ut sjukpenning är att de medicinska underlagen som du lämnat in inte styrker att din arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom med minst en fjärdedel. Du bedöms kunna klara av ditt arbete som systemägare/IT ansvarig.//Angivna besvär, symptom och fynd bedöms inte vara av den digniteten att det föreligger ett aktivitetshindrande tillstånd, vare sig av somatisk eller psykisk art."

Ja, vad gör man? Idag har jag faktiskt bara skrattat åt eländet. Det är någonting som är allvarligt fel med systemet. Om tre läkare bedömer att jag ska vara helt sjukskriven och Försäkringskassan bedömer att jag ska jobba heltid, vad är det egentligen som gäller då? Ska verkligen jag som är sjuk behöva styra upp det här? Kan inte läkarna och Försäkringskassan sätta sig ner och prata om saken och komma överens om en lösning? Vad är det som är fel och vem är ansvarig?

Som tur är känner jag mig bättre och kommer troligtvis att börja jobba på 25% ganska så snart. Jag ska träffa både företagsläkaren, rehabansvarig och min chef under nästa vecka för att få till en rehabplan, vilket känns helt rätt. Jag är på gång nu! Men om jag inte hade varit det, vad hade hänt då? Hur många fler är det som har hamnat i kläm? Personer som inte har samma sociala skyddsnät som jag har, dvs en fantastisk familj, underbara vänner och en schysst arbetsgivare!!!

Snacka om stolt mamma!

Jag är hemma igen efter några dagar i Branäs. Det gick fantastiskt bra och jag klarade mig på vanliga värktabletter dagtid (men tog för säkerhets skull sömntabletter nattetid). Det blev en hel del skidåkning men bäst av allt var att Herman gick i skidskola och lärde sig åka knapplift, svänga och bromsa. Snacka om stolt mamma!

Så kom den äntligen; en bra dag

Så kom den äntligen; en bra dag. Tog en värktablett vid lunch men annars har jag klarat mig utan värkstillande och ändå kunnat fungera som en normal människa. Skönt. Det bådar gott inför veckan.

Jag vill leva mitt helt vanliga Svenssonliv

Jag tror att det värsta är att ingen egentligen vet vad det är för fel på mig. Först var det Hortons huvudvärk, sedan migrän och nu ska jag föreställa deprimerad... Jag känner mig inte deprimerad, då vill man väl dö?!? Jag vill inte dö, jag vill bli frisk! Jag vill leva mitt helt vanliga Svenssonliv - är det för mycket begärt?

Idag träffade jag ytterligare en ny läkare på Vårdcentralen i Bollebygd och hon tog en massa prover. Det är faktiskt första gången som någon tar prover på mig, det är väl lite märkligt egentligen? Hon tyckte inte att jag skulle hålla igen med värktabletterna utan tvärt om vara lite mer "liberal" så att jag känner mig lite bättre, vilket är precis tvärt om vad neuro specialisten sa till mig i januari. Jag vet inte vad jag ska tro. Vet varken ut eller in. Hon skrev även en remiss till en ögonläkare och till Neurologen i Borås för att få en "second opinion" gällande migränen (eller vad det nu är). Fortsättning följer...

Grumlig hjärna

De här dagarna är inte bra, inte jättedåliga, men molande värk och grumlig hjärna. Ingenting funkar.

Att leva med smärta

Kolla in länken: http://www.youtube.com/watch?v=D2IgLohnFJs

Jag fick i alla fall med mig det nya sjukintyget hem

Jag vet inte om jag ska kalla det bakslag men något åt det hållet. De senaste dagarna har jag haft ganska mycket värk och jag har tagit rätt mycket smärtstillande. Nu gäller det att varva ner, avboka aktiviteter och försöka få ner både användningen av mediciner och själva värken. Det blir så här när jag har saker som jag vill klara av som t.ex. gårdagens läkarbesök.

Jag kände redan på morgonen att det inte var en bra dag och när det var dags att ge sig iväg så eskalerade värken och jag tog en Zomig nasal för att hejda attacken. Det gick inget vidare och jag blev sämre och sämre i bilen på väg in till stan. Till sist var jag så illamående att jag var tvungen att stanna och kräkas. Mysigt. Jag tog en liten paus men fortsatte sedan min vansinnesfärd till jobbet. Jag stapplade mig in till Alviva där jag kunde lägga mig på en brits. Det var ingen snygg syn men vi lyckades ändå göra det vi skulle, vilket var att få till ett bra sjukintyg. Egentligen var min medverkan ganska överflödig eftersom jag ändå inte kunde tänka där jag låg med armen för ansiktet men jag fick i alla fall med mig det nya sjukintyget hem och idag åker det vidare till Östersund och Försäkringskassans inläsningscentral. Dessutom skickar jag med ett Läkarutlåtande om hälsotillstånd (LUOH) från Mattias Linde, Cephalea Huvudvärkscentrum, en riktig "superspecialist" enligt min företagsläkare. Efter det så känns det som att vi inte kan göra mycket mer än att vänta på Försäkringskassans beslut och hålla tummarna för att det går vägen den här gången.

Nu börjar även Martin att bli irriterad

Så var det fredag igen. Och vinter igen...

Morgonen började med yoga ihop med ett gäng pigga pensionärer. Jag kände att värken låg och lurade och när vi körde solhälsningen så brallade det i ordentligt. Jag fick ta det lugnt en stund och då gick värken tillbaka något. Vi avslutade passet med en stunds meditation och efteråt kände jag mig bättre i både kropp och knopp än innan.

Efter yogan hade jag en timme att slå ihjäl innan det var dags för mitt möte med terapeuten så jag gick till Systrarna Karlssons Skafferi och tog en Cappuccino. Det är helt perfekt att gå dit och ta en fika och läsa en stund (Jag har kört fast lite i Obamas memoarer, politiskt arbete är inte så vansinnigt spännande trots allt).


Det börjar nästan bli en tradition att gå till Systrarna Karlsson på fredagarna, antingen före eller efter mitt möte med terapeuten. Apropå terapeuten så skulle jag gärna skriva en hel uppsats om de samtal vi har men till och med jag har en gräns för hur mycket jag kan lämna ut mig själv - tro det eller ej. Jag kan bara avslöja att det går framåt och jag lär mig massor om mig själv och att den förståelsen bidrar till att jag mår allt bättre och bättre.

Det som känns jobbigt just nu är den här soppan med Försäkringskassan. Vi har nu ett ärende som avslagits (november-januari) och där vet jag inte vad som händer. Vi har överklagat och de ska väl skicka något brev det närmsta decenniet där de talar om att de fått brevet och att de inte kan ändra sitt beslut. Typ.

När det gäller det andra ärendet (from januari) så är vi inne i en sk kommuniceringsperiod där vi har chansen att inkomma med fler uppgifter innan de avslår även det ärendet. För att göra det så har jag Volvos företagsläkare till hjälp och vi träffades i måndags för första gången. Hon måste ju förstås sätta sig in i mitt ärende och sedan ska hon skriva ett intyg som vi kan skicka till FK. Svårigheten för henne blir att intyga hur jag har mått under den period som varit och min första läkare här i Bollebygd (hon som inte direkt var en klippa på att skriva sjukintyg) har bytt jobb så hon kan inte heller göra det. Den andra läkaren jag träffade i februari (han som ändrade diagnosen till utmattningssyndrom) kan inte heller intyga något för han har gått i pension och har fullt upp med att passa sina barnbarn. Ja, vad ska man göra? Jag är rökt. Förlorad i ett myller av läkare och idiotiska regelverk som ingen verkar förstå sig på. Nu börjar även Martin att bli irriterad och då förstår ni ju att det har gått långt! :-)

Snacka om come back!

Jaha, det gick ju bra det här. Nu kan jag lägga ytterligare en dag till listan över fina dagar då jag har kunnat fungera som en vettig människa. Jag har tagit hand om en snorig Frans några timmar, åkt bil fram och tillbaka till Göteborg och sedan varit på föräldramöte på dagis och allt detta utan att huvudet har protesterat. Snacka om come back!

Sedan är det något mystiskt som händer

Jag börjar så smått bli en vanlig människa. Både i söndags och i måndags var jag i princip värkfri och kunde delta i de aktiviteter som pågick runtomkring mig, fixa fika, leka med barnen, åka på ett läkarbesök, ringa några telefonsamtal o.s.v. När jag mår så bra börjar jag direkt tänka "-Nu är jag frisk! Nu kan jag börja jobba igen!" Sedan är det något mystiskt som händer för så fort jag haft sådana positiva tankar och känt mig rätt så skaplig kommer det ett bakslag.

Igår tisdag, vaknade jag med värk. Jag hade ingenting planerat så jag la mig i TV-soffan och kollade på Nyhetsmorgon, Americas Next Top Model, Oprah men framåt Rachael Ray (bara kvalitetsprogram) så blev det för intensivt och det var bara att ge upp och inse att attacken inte skulle gå att stoppa. Det blev några timmar i sängen, några på toaletten och sedan avslutade jag kvällen liggandes i soffan.

Jag blir så himla besviken! Även om jag vet att attackerna kommer med jämna mellanrum så blir jag bara mer och mer ledsen när det händer. Jag har verkligen börjat tröttna på det här nu. Jag vill få tillbaka mitt liv. Jag vet att jag inte ska tänka så utan fokusera på att jag faktiskt hade två bra dagar men det är så svårt.

Men idag är det bättre igen och solen tittar fram bakom molnen!

Jag har inte haft någon värk!!!

Idag har jag inte tagit några värktabletter. Det är förstås helt fantastiskt men ännu bättre; jag har inte heller haft någon värk! På hela dagen!! Jag kan inte riktigt tro att det är sant. Jag har faktiskt fungerat som en normal person ända sedan i morse. En trött och sliten person förvisso men ändå. Är det över nu?!?...

Avslappning med hälsocoachen

Idag har jag haft en bra förmiddag. Jag klarade av att ta mig till Krafthuset för att träna avslappning med hälsocoachen Sofia Nilsson. Det är ju otroligt förmånligt att kommunen tillhandahåller den här typen av aktiviteter för stackars sjukskrivna... Projektet heter Aktiv vardag och ger mig möjlighet att träna stavgång, avslappning, vattengympa och yoga i den mån jag orkar. Ja, det kändes bra och den sköna känslan har hållt i sig under eftermiddagen.

En annan bra sak är att jag hade ett långt samtal med Volvos handläggare på Försäkringskassan och hon gav mig många råd och tips som kan hjälpa till att få mitt ärende godkänt. Det hänger väldigt mycket på om den företagsläkare jag ska träffa nu på måndag lyckas intyga att min sjukdom påverkar och har påverkat min arbetsförmåga. Även Martin har pratat med en bra person (min handläggares chef) på FK så nu börjar bilden klarna och vi tror vi förstår vad de vill ha av oss. På måndag gäller det alltså! Återigen vilar min framtid i någon annans händer och den ovissheten tar knäcken på mig. Jag inser att mitt (inte så lilla) kontrollbehov får mig att känna mig extra olustig när jag upplever att jag inte kan påverka situationen. Att bara vänta och se ligger inte direkt för mig. Men jag gör så gott jag kan, fortsätter läsa om Barack Obamas uppväxt och lever mig in i handlingen. Det fungerar en stund.

Från en sak till en annan...

I måndags plöjde jag igenom boken Jehovas jäveln av Henrik Pettersson. Den rekommenderas varmt. Det är fascinerande att läsa om hur det är att växa upp i en minst sagt annorlunda värld.





Nu är det Barack Obamas memorarer Min far hade en dröm som gäller och även den innehåller fascinerande läsning. Har du inte läst den - gör det!

Jag kan bara inte ta det här på allvar längre

Så fort det går att komma tillbaka till vardagen och värken. Första natten hemma sov jag jättedåligt och det fick jag förstås sota för igår. Dagen började skapligt, värken höll sig precis på rätt sida gränsen och jag tog en promenad till byn för att få akupunktur. Värken tilltog men jag tänkte att den kanske skulle ge med sig medan jag vilade (med nålar i skallen, ansiktet och händerna) men det gjorde den dessvärre inte. Jag insåg att en attack var på gång och jag gick in på en toalett på vårdcentralen och tog en Burana. Kroppen började kännas konstig, benen bar mig inte, huvudet bultade och illamåendet var på gång. Vart skulle jag ta vägen? Tittade in på ett fik men det var på tok för mycket ljud så jag vände i dörren, det skulle inte räcka att bara sätta sig ner en stund, jag måste få ligga ner. Gick in på MVC där det var lugnt och tyst och frågade en barnmorska om jag fick sätta mig där. Hon var jättegullig och kom med en handduk som jag kunde ha för ansiktet och visade in mig på ett rum där jag fick lägga mig. Vad skulle jag göra utan alla fantastiska människor som tar hand om mig när det händer? Hur gör andra med migrän när de får ett anfall? Jag låg väl på rummet en timme innan Martin kom och hämtade mig och skjutsade hem mig. Det blev några jobbiga timmar med värk, ångest och kräkningar innan värken släppte framåt 22-tiden. Då proppade jag mig full med Tryptizol och Imovane för att sova gott.

Natten blev bra, jag sov gott ända tills barnen vaknade vid sextiden men när de kommit iväg till dagis så somnade jag om och sov ända till nio. Smärtfri men trött. Undrar hur det går för Försäkringskassan, tänkte jag och ringde för att försäkra mig om att de fått vårt brev om överklagan och det nya sjukintyget. Jodå, sjukintyget hade de fått och ett brev var skickat till mig igår där det står att "det går inte att läsa ut att sjukdomen gör att du inte kan arbeta". Personen jag pratade med trodde nog inte att jag var riktigt klok eftersom jag brast ut i skratt när hon meddelade det. Jag kan bara inte ta det här på allvar längre, jag ger upp. Hur det går med vårt brev ang omprövning av det tidigare beslutet kunde hon inte se någonting om, det handläggs av en annan avdelning...

Gråt och värk. Fast med den ljusglimten att jag inte tagit smärtstillande idag. Ännu.