Så hej allihop, nu fortsätter bloggen som vanligt

Nu är jag hemma igen efter en lugn vecka i Hurghada, Egypten. Jag och min syster var i ungefär lika bedrövligt skick - jag med min skalle och hon med en rejäl förkylning, feber och allt vad det innebär - men trots det så hade vi en härlig vecka. Som jag hade lovat lämnade jag inte hotellområdet utan tillbringade dagarna på rummet, under ett parasoll på stranden, i någon av resturangerna eller barerna. Det blev en snorkeltur på fredagen men båtarna avgick från hotellområdet så det kvalificerar väl knappast som en utflykt?... Nej, någon äventyrsresa var det inte utan helt och hållet kravlöst och fantastiskt avkopplande. Tack snälla Lisa, du är bäst. Jag ska se om jag kan fixa "My heart will go on" på panflöjt som du gillade så mycket! :-D

Horton var med på resan förstås, precis som vanligt, varken mer eller mindre. Det positiva var att det inte gjorde något att jag fick ta några timmar på rummet om det behövdes. Jag kunde ta mina attacker utan att känna mig som en belastning, vilket ju ofta är fallet när jag är hemma. Jag kopplade av och sov gott på nätterna. (Det är förstås en sanning med modifikation, jag sov gott tills jag väcktes av värk, men när värken var över så kunde jag somna om och sova gott igen.) Jag hade heller inga problem med att somna på kvällen, så all stress och oro jag hade känt tidigare var som borta. Inga insomningstabletter alltså.

När jag kom hem var jag så dum att jag öppnade brevhögen som låg och väntade på mig och där fanns ett besked från Försäkringskassan där de talade om att mina sjukintyg inte tillräckligt styrker att jag varit sjuk och att de därmed överväger att inte betala ut någon sjukpenning. Den natten sov jag nästan ingenting. Snacka om att vara tillbaka i vardagen igen. Så hej allihop, nu fortsätter bloggen som vanligt.