lördag 3 januari 2009

Det snöar!

I dag är det en dålig dag. Jag somnade med huvudvärk igår kväll och vaknade med huvudvärk i morse. Eftersom det är två dagar sedan jag hade en ordentlig attack så börjar jag så smått förbereda mig för nästa. Snacka om att ta ut olyckor i förskott!

Dessutom är jag irriterad efter gårdagens läkarbesök, jag har inte riktigt förtroende för min läkare och är frustrerad över att det tar sån tid att få hjälp. Tänk om jag bara hade haft en fet sjukförsäkring så att jag hade kunnat få specialisthjälp direkt...

När det gäller min läkare så var det flera saker hon sa igår som fick mig att tvivla på hennes kompetens - när det gäller Hortons ska jag väl tillägga.

Det första var att hon rekommenderade mig att byta ut Ibumetin mot Alvedon för att få lite variation avseende värktabletterna. Enligt vad jag har hört så är Alvedon inte alls bra om man har Hortons utan det kan t.o.m. trigga ett anfall.

Det andra jag reagerade på var att hon vill att jag skaffar bettskena för att undvika att vakna med värk på nätterna. Hon verkar inte vara medveten om att de allra flesta med Hortons får sina attacker på nätterna och att det inte alls hänger ihop med om jag gnisslar tänder eller inte.

Det tredje var att hon började prata om antidepressiv medicin för att underlätta värken utan att ha en jättebra uppfattning om vilka preparat som går bra ihop med Hortons. Jag ska tillägga att hon försvann ut ur rummet en bra stund (för att rådfråga någon eller läsa på?) och när hon sedan kom tillbaka hade hon ändrat linje och sa att vi avvaktar med antidepressiv medicin tills vi fått en rekommendation från Huvudvärkscentrum i Göteborg och i stället föreslog hon sprutor för smärtlindring som jag vet används av många med Hortons.

Så hennes slutsats var ju egentligen precis vad jag kunde ha sagt till henne på fem sekunder - skicka mig till en expert och ge mig bättre smärtlindring!

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Det är aldrig bra om man inte känner förtroende för sin doktor! Antagligen gick hon ut och ringde neurologen! Men du har rätt absolut ALDRIG alvedon. Antidep. och ep medicin används traditonellt mot smärta för att stoppa smärtsignalerna till hjärnan. Antidepp. i låg dos. Din doktor tror antagligen att du spänner dig när du sover och därför KANSKE skulle vara hjälpt av bettskena. Ibland får man en känsla av husläkare river av det traditionella registret av vad de brukar rekomendera och sedan är det bra och kanske hjälper det många. Men när man har så svår huvudvärk som du ska man till en specialist. Jag kan som ex berätta att jag fick byta neurologklinik för att den gamla inte ansåg sig ha tillräckliga kunskaper om kronisk horton, ingen prestige där inte. Och för mig var det ett lyft att byta neurolog klinik. När man har så mycket huvudvärk som du har nu, så gäller det ju verkligen att inte dra på sig en massa annan huvudvärk vilket är jättelätt när man är trött, slutkörd, rädd och har djävulskt ont. Attackerna kommer man ju ofta åt med imigran sprutor men "kringvärken" är svårare. Om du inte sover på natten skulle jag om jag vore du i allafall ngn natt ta sömntablett så att kroppen fick återhämta sig.....det är också svårt att spänna sig med en sömn tablett i kroppen. Har man redan lite spänning i kroppen får ett anfall och spänner sig ännu mer hamnar man snart väldigt högt upp i spänningskurvan eller hur man ska uttrycka det. Man måsta ha ner spänningen i kroppen för att inte kroppen ska få fnatt! Nu antar jag att du fått en remiss och då kan du börja ringa och höra när du får komma och tala om hur illa det är. Kanske går det snabbt. Annars kan du prova söka akut för att du inte står ut och på så vis komma i kontakt med neurologkliniken, men då måste du bli inlagd. Jag hoppas du snart får hjälpen du behöver!
    Med omtanke/ AK

    SvaraRadera
  2. Ja, du har säkert rätt. Det kanske inte är hela världen att ta en sömntablett då och då för att kroppen ska få vila ordentligt. Även om jag inte har haft någon häftig attack på ett par dagar nu så känner jag mig så otroligt trött! Det enda jag vill är att få vara ifred och sova men det är liksom inget alternativ. Även om jag inte jobbar så rullar livet på och barnen håller en igång hela dagarna. Jag kan nästan längta till vardagen då Martin sticker till jobbet och barnen till dagis så att jag kan slänga mig i soffan och inte röra en fena på en hel dag. (Förlåt käre make om du läser det här, ni är förstås underbara att vara med men man blir bara så TRÖTT.)

    Jag ska definitivt börja ringa till Huvudvärkscentrum i veckan och försöka få en tid så snart som möjligt. Annars kanske jag skulle prova att åka in akut vid nästa anfall och se vad det ger?

    Tack igen för dina kloka kommentarer och engagemang. Det ska nog ordna sig. Eller hur?

    KRAM

    SvaraRadera