Måste smälta detta

Idag träffade jag Mattias Linde, Specialistläkare i neurologi, på Cephalea Huvudvärkscentrum i Göteborg. Jag hade höga förväntningar på att han skulle peka på en väg framåt, vad jag ska göra härnäst för att bli fri från smärtan eller i alla fall kunna hantera den bättre.

Han började med att ställa en mängd olika frågor, dels om smärtan men även frågor kring min livssituation och sedan gjorde han en undersökning. Det han kom fram till var att jag inte har Hortons. Jag blev väldigt förvånad och började fundera över om det trots allt kunde vara en tumör. Som tur var avbröt han mina funderingar och förklarade att han drar slutsatsen att mina attacker - om jag inte medicinerar - är längre än tre timmar långa och då klassas det inte som Hortons utan migrän. Ensidig migrän utan aura. Så tror jag att han sa. Dessutom passar jag in perfekt i målgruppen (säger man verkligen målgrupp?) för migrän vilket inte är fallet när det gäller Hortons huvudvärk.

Dessutom tror han att jag lider av så kallad läkemedelsassocierad huvudvärk till följd av alltför frekvent användning av anfallsmedicin. Den diagnosen är jag inte ett dugg förvånad över, jag går inte en meter utan min arsenal av värkmedicin! Jag har vid flera tillfällen frågat min husläkare här på vårdcentralen om det finns någon risk med att äta så mycket värktabletter som jag gör men hon har försäkrat mig om att det inte är någon fara, att jag gör helt rätt. Hmm...

Slutklämmen var att man ska inte gå omkring och ha huvudvärk varje dag och man ska inte ta anfallsbehandling mer än 9 dagar per månad. Jag måste dra ner på medicineringen alltså. Hur sjutton ska det gå till? När värken drar igång så är det inte ett alternativ att låta bli.

Vägen framåt blir nya mediciner, avslappningsträning, stresshantering, fysisk träning, kognitiv beteendeterapi.

Måste smälta detta. Jag återkommer.