Krypa upp i soffan med en filt

Så kom det - bakslaget. Det har ju varit väldigt uppåt några veckor, jag har börjat jobba så smått, firat påsk hos mamma, jobbat i trädgården och till och med gått på stan och shoppat. Så det var helt enkelt dags att krypa upp i soffan med en filt och plöja några avsnitt av Grey's Anatomy (med en hand för högra ögat).

Jag kör på med värktabletter men hoppas kunna slippa migränmedicinen, det är över två veckor sedan jag senast behövde den (vilket är helt otroligt med tanke på hur det har varit det senaste halvåret). Om jag tar det lugnt idag och i morgon så kanske jag är igång igen på fredag.

Jag börjar bli riktigt bra på att ta det lugnt. Jag försöker träna mig på att slappa, att inte göra ett endaste dugg, vara riktigt lat utan att få dåligt samvete men det är förstås svårt. Att vara lat är den största synden av alla så det tar verkligen emot att våga vara just det. I påskas träffade jag min gamla mormor på 94 år och hon var så arg på sig själv eftersom hennes kropp inte lyder henne längre. Hennes envisa inställning fick mig att reflektera över att det helt enkelt inte är OK att vara trött, sliten, ha ont, vara ledsen eller riktigt, riktigt gammal. Så det är ingen lätt uppgift för varken henne eller mig att våga vara "lat" men det är en konst som jag nu ska lära mig att bemästra.