Balans, balans, balans - hur svårt kan det egentligen vara?

Balans, balans, balans - hur svårt kan det egentligen vara? Det är ju precis likadant för alla andra med det undantaget att min kropp reagerar så kraftigt när det blir lite "för mycket". Det kan vara för många tankar på en gång, för mycket inbokat i kalendern, för lite sömn, för mycket "måsten", "borden" eller "jag ska bara".

I fredags kände jag att det hade varit för mycket i veckan som gått men då var det redan för sent. Kroppen hade redan bestämt sig för att slå bakut, för att få mig att lyssna på vad den egentligen försöker säga. Natten till lördag blev jobbig och det slutade med att jag gick på först Almogran och sedan Zomig när värken inte gav med sig. Det var på dagen tre veckor sedan jag sist tog migränmedicin och jag var så arg på att det skulle behövas. VILL INTE HA ONT! Jag är så trött på det!

Ingen jättebra uppladdning inför lördagen men jag körde på ändå, tog bilen till Borås för att handla och sedan var det plattläggning i trädgården. Vem som helst kan ju räkna ut hur det skulle sluta... Det blev Zomig igen och den här gången var det en riktigt elak attack, jag trodde huvudet skulle sprängas i bitar. Som grädde på moset började Frans kräkas tidigt söndag morgon och kräksjuka var ju inte precis vad jag längtade efter. Usch ja, jag ska inte gå in på detaljer men kräks är äckligt. Stackars Frallan mådde inget vidare. Först då förstod jag att jag var tvungen att sakna ner, inse att jag faktiskt är sjuk, att jag inte kan köra igång som vanligt bara för att jag börjat jobba på 25%. Jag pratade med Martin om det och vi kom överens om att backa tillbaka bandet och ta bort aktiviteter - igen.

Söndagen höll jag mig lugn (förutom alla rusningar till badrummet) och på kvällen kände jag mig riktigt bra och jag hade även tänkt ut en strategi inför måndagens vända till jobbet. Det gäller att planera och förbereda, det får inte bli några överraskningar.

Nu sitter jag här måndag kväll och är riktigt nöjd med den här dagen, det gick bra på jobbet och eftermiddagen med grabbarna var härlig (fast inte för Frans som var fortsatt dålig) men jag är irriterad på att jag har så svårt att behålla lugnet och balansen istället för att rusa iväg och göra av med den gnutta energi jag lyckas samla ihop då och då. Grrrr...

Väntar med spänning på att tulpanerna ska slå ut