Jag mår bra, mycket bättre än för några månader sedan och till och med jämfört med ett par veckor tillbaka. Jag är förstås väldigt stolt och glad över min utveckling, som jag vet beror på att jag dagligen fattar kloka beslut där jag prioriterar mig själv och min skalle framför måsten och borden.
Ibland är det nästan skrattretande hur lättlurad jag är. I söndags till exempel, då frågade en granne om jag skulle med på promenad lite senare under kvällen. -Visst, det är klart! svarade jag utan att blinka. Sedan smög sig olusten på och jag kände pressen att jag var tvungen att promenera vilket i sin tur triggade den gamla vanliga huvudvärken. Jag velade lite fram och tillbaka och sedan bestämde jag mig för att inte följa med på promenad utan istället parkera mig i TV-soffan. Det var en sån lättnad när jag hade bestämt mig för att inte följa med att värken genast lättade något.
Någon halvtimme senare så kom sms:et: Vi går om 5 min om du vill med -Äh, vad sjutton, det är klart jag ska med! tänkte jag, tog på mig skorna och gick ut. Det blev en härlig runda i rask takt och det kändes förstås jätteskönt. Snacka om lättlurad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Saknar gemensamma promenader! Lovar att inte förvarna dig utan bara stå utanför dörren när det är dags! = ) Men det dröjer ju förstås något år eller två..... KRAM P
SvaraRaderaDet ser jag fram emot!
SvaraRadera